Den tummen slogs blå
199:92. Siffrorna skulle kunna markera en paragraf i ett tjockare regelverk, men är den genomsnittliga timlönen för yrkesarbetare på det Stockholmsföretag som betalar bäst till anställda medlemmar i Byggnads. Med normal arbetsvecka på 40 timmar innebär det en månadslön på dryga 32 000 kronor.
Det är mycket pengar tycker en del. Dit hör inte minst många LO-medlemmar som möjligen kan ställa sig lite undrande till att Byggnads valt att utnyttja strejkvapnet bland annat på grund av att slutbudet bedöms vara för lågt (drygt 10,2 procent över tre år, enligt byggarbetsgivarna). Nu tjänar långt ifrån alla byggnadsarbetare 32 000 kronor i månaden. I själva verket är de väldigt få, men det stora flertalet har ändå en lön som får flertalet av deras kolleger inom LO-kollektivet att få något längtande i blicken. Lönen tycks ändå vara en förhållandevis liten del i den röra som gjort att Byggnads åter igen plockat fram strejken ur vapenförrådet. Primärt handlar det om en oresonlig och bitter maktkamp mellan arbetsgivare och fackförbund, en maktkamp som grundläggs i ett föråldrat ackordssystem som levt vidare som en övervintrad dinosaurie på den svenska arbetsmarknaden. Dels är ackorden i sig enbart av ondo. De inbjuder till att åstadkomma så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och med så mycket materialåtgång som möjligt. Det är lätt att anta att ackorden minskar säkerhetstänkandet, ökar de ergonomiska belastningarna och sänker kvaliteten på utfört arbete. Ingen ska över huvud taget behöva utsättas för att någon gång ställas inför valet att rapportera ett fel och därmed minska den egna och kamraternas intäkter. Det prestationslönesystem som krävs i kollektivavtalen är dessutom så komplicerat att löntagarna enligt Byggnads inte själva kan kontrollera om lönen är den rätta. Därför har Byggnads generellt med byggarbetsgivarna som fogdar tagit ut en så kallad granskningsavgift av byggnadsarbetarna för detta. Det gäller såväl medlemmar som icke medlemmar, ett agerande som nu stött på patrull i Europadomstolen. Klokt nog har Byggnads valt att helt plocka bort granskningsarvodena ur diskussionerna om kollektivavtalet. Problemen uppstår när de av arbetsgivarna vill ha kompensation för att de inte ska fortsätta kräva åtgärder som innebär ett uppenbart lagbrott. I den diskussionen har makten på arbetsplatsen lyfts fram. I bland annat anläggningsavtalet och de tillämpningar av Byggnadsavtalet som används av så kallade S- och R-företag har företagens anställda hittills själva kunnat genomföra förhandlingar med arbetsgivaren. Nu kräver Byggnads att den möjligheten tas bort från medlemmarna och att samtliga förhandlingar ska genomföras av förbundets ombudsmän. Medlarna hade i sitt slutbud gått mycket långt för att tillgodose Byggnads krav, men menade att det kunde sättas en gräns vid byggprojekt med en sammanlagd tidsåtgång på 1 200 timmar. Byggarbetsgivarna var beredda att frångå sina principer om modernare medarbetarrelationer och "offra" väsentliga delar i väl fungerande avtal för att undvika en konflikt. Trots det valde byggfacket en för de flesta fullständigt obegriplig strejk för att flytta makten från individen till facket. Synen på individen framgår tydligt i Byggnads eget språkrör Byggnadsarbetaren som listar sju steg som höjer lönen. I botten på den listan finns en bra egen arbetsinsats. Näst längst ner finns sammanhållning inom laget. Förhoppningsvis är det bara i kretsarna kring Byggnads som en bra egen arbetsinsats och sammanhållning värderas så lågt. Var finns värdet i det egna arbetet? Var finns styrkan? Var finns stoltheten? Var finns tryggheten? Var finns framtiden? Snacka om att slå sig själv på tummen.
MORGAN ANDERSSON
morgan.andersson@allerbusiness.se