Det var med viss saknad jag såg HSB Han Som Bestämmer överlämna rollen som partiordförande till Mona Sahlin. Inte för att jag tycker att en stor statsman lämnat banan utan för att en fantastisk retoriker kommer att spela en väsentligt mer undanskymd roll i fortsättningen. Ytterst få har som Göran Persson med tonfall, gester, minspel och små till synes spontant införda kommentarer trollbundit och manipulerat den stora massan. I mångt och mycket har han varit den sanne diplomaten. I varje fall om definitionen är att en diplomat är den som ber någon dra åt h-e, men på ett sådant sätt att personen ser fram mot resan. Mona Sahlin är inte heller så dum med avseende på retoriken, med sitt folkliga anslag har hon lätt att tala till massan. Än återstår dock ljusår innan hon når upp till sin företrädares enorma skicklighet i att dupera allmänheten. Hon gjorde dock ett mycket tappert försök i sin rekordlånga programförklaring som partiledare till det svenska folket, eller om det nu var till sina partivänner. Inte minst betonade hon vikten av frihet, vikten av inflytande. Rätten att styra sitt liv, till bostäder, att testa gränser, att förverkliga sitt livs äventyr. Det vill säga precis sådana begrepp som socialdemokratisk politik i åratal gjort sitt bästa för att motverka. Bostadspolitik, ekonomisk politik, socialpolitik i socialdemokratisk regi påminner rätt mycket om gamla Ford: Du kan välja vilken färg du vill så länge du väljer svart. Den nya partiledaren har också hittat en förklaring till valförlusten att socialdemokraterna inte lyckades tydliggöra sina drömmar, sin ilska. Men tänk om det var just det partiet lyckades med. Tydliggörandet var så klart att det resulterade i strömhopp från en vision som inte ens är nära den verklighet som dagens svenska befolkning lever i. Mona Sahlin hittar onekligen en mängd företeelser i det svenska samhället som är väl värda att lyfta fram med mycket kritiskt granskande ögon, där finns bland annat miljö, utbildning och integration. Det Mona Sahlin glömmer är att det samhälle hon säger sig vilja ändra på är det samhälle som skapats, utvecklats och förstenats av politiker med rötterna väl förankrade i den socialdemokratiska myllan. En punkt visar dock att det finns hopp inför en framtid med många frågetecken. Socialdemokraterna har hittills skapat oerhört betungande administrativa och ekonomiska belastningar på i synnerhet de mindre företagen. Nu betonar Mona Sahlin att partiet bättre måste förstå vad som driver våra entreprenörer. Om den klarsynen beror på valförlusten eller på bytet av partiordförande är i sammanhanget ointressant. Det viktigaste är att företagen får så pass vettiga förutsättningar att de kan bedriva sin verksamhet och helst också våga nyanställa medarbetare. Helt ut har hon ändå inte förstått vad som behövs för att främja företagsamheten. Hennes raljerande om hur alliansens skattesubventioner gynnar astrologer och hundpsykologer får närmast ett löjes skimmer över sig när det absolut största problemet för företagen är det ohemula skatteuttaget på tjänster. Socialdemokratisk skattepolitik har i många år varit det största hindret för minskad arbetslöshet och direkt motverkat sitt syfte. I spåren har det följt ökade offentliga utgifter, minskade intäkter och en svart marknad som inte skulle ha en chans att överleva utan socialdemokratisk skattepolitik. Bristen på insikt är beklämmande, men än mer beklämmande är att den sittande regeringen ännu inte visat några tecken på att ta tag i problemet. Att avveckla förmögenhetsskatten må vara en början som tilltalar väljarna. Vill Reinfeldt och co göra något för det svenska folket vore det en större välgärning att skapa en rimligare beskattning på tjänster. Ett får kan klippas varje år, men det kan bara flås en gång. Den finansminister som först tar till sig den sanningen kan räkna med att bli sittande. Länge.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se