– Hur i helvete ska en entreprenör kunna konkurrera med en tillverkare, frågar han sig.

När Entreprenad ringer upp P-O Davidsson är han på väg med en av sina minigrävare för att utföra grävjobb åt en bekant. Efter kallduschen förra året har han valt att satsa på minimaskiner. – Jag blev av med all körning jag hade till mina fem maskiner och de två miljoner jag satsade. Det var bara att sälja igen och försöka hämta hem så mycket som möjligt, konstaterar han. Historien började redan 1975 då han blev anställd på Rörvik Timber i Tranemo. Efter flera år som maskinansvarig fick han frågan om han ville ta över fyra maskiner som gick på sågen. Något han gjorde i januari 2000. – Jag hade varit ansvarig för maskinparken de senaste tio åren på företaget och var med när vi bytte ut gamla Caterpillar mot nya hjullastare från Ljungby Maskin. Totalt blev det tre stycken i samma affär 1992, berättar P-O Davidsson och fortsätter; – Efter det blev det bara Ljungby. Våren -00 köpte jag tre maskiner, två Ljungby och en Swetruck av Rörvik Timber. Jag körde på treårskontrakt och kunde planera investeringarna på lite längre sikt. De första nya maskinerna som egen entreprenör köptes hösten 2003. P-O Davidssons val stod mellan Volvo och Ljungby där han kunde få reservdelar på fem timmar, något som behövdes med det snäva schema som krävdes för att förse sågverkets sorteringsanläggning med timmer. –Jag hade kört Ljungbys hjullastare sedan 1992 och tyckte då att de var betydligt modernare än Volvo. Men hösten 2003 köpte jag en Volvo L70E från Swecon och en Kalmar truck. Att det blev en Kalmar berodde bland annat på att Swetruck inte kunde leverera någon truck med steg-2 motor och att det blev Volvo berodde på att den var miljövänligare och drog mindre diesel plus att det skiljde en del kronor upp till likvärdig Ljungby. – Utöver detta ville många av mina maskinförare köra Volvo och Kalmar Truck. Två år senare blev det en L90E som jag köpte i Danmark. Dels för att det var väldigt svårt att få en offert av Swecon, plus att jag tjänade några kronor. När P-O Davidsson skulle göra upp det som visade sig bli hans sista kontrakt, hösten 2005, ville Rörvik Timber ha en referens. Det hela slutade med att Ljungby Maskin, där Rune Andersson är vd, hyrde ut sina egna maskiner till sågverket. – Jag stod där med mina nyinköpta maskiner. Rune såg antagligen sin chans att sparka undan benen på mig för gott efter det att jag bytt till Volvo och Kalmar truck. Jag har alltid respekterat honom för att vara en frisk fläkt och man har kunnat diskutera lösningar på de maskiner man köpt, men att kunna konkurrera med någon som äger halva Ljungby är att stånga pannan blodig. Det fanns ju inte en chans för mig att konkurrera med en maskintillverkare, säger en besviken P-O Davidsson. När Entreprenad ringer upp Rune Andersson anser han att kritiken är obefogad och ger exempel på andra företag som gör på liknande sätt. – Rörvik gick ut och frågade om vi ville vara med, och om kunden ber oss kan vi ju inte leveransvägra. Vi gör allt vi kan för att förhindra att vi tar jobb från våra kunder, men den här gången bad de oss verkligen. Vi går heller inte aktivt ut och hyr ut maskiner med bränsle och förare, det går inte, där går gränsen, säger han. När P-O Davidsson kommer på tal verkar det trots allt som att deras relation inte är den bästa. – Han är inte min kund längre och köper truckar från mina bröders konkurrenter. Sina Volvomaskiner importerar han från oseriösa handlare i Danmark. Om inte vi tagit över entreprenaden hade de gått till någon annan, säger Rune Andersson. Som tillverkare av större anläggningsmaskiner är Ljungby Maskin ensamma i Sverige om att hyra ut maskiner utan mellanhänder. Volvo och Caterpillar säljer sina maskiner via återförsäljare vidare till maskinuthyrningsföretag som Ramirent och Cramo. P-O Davidsson sålde sina nyinköpta maskiner och satsar nu på uthyrning av arbetsplattformar och småmaskiner. – Som maskintillverkare tycker jag man ska hålla sig till sin egen planhalva att tillverka maskiner. Jag hade aldrig kunnat buda emot Ljungby Maskin som har hur många möjligheter som helst som inte jag som entreprenör har; bättre pris på maskiner, däck och oljor för att nämna några få exempel, de har också möjlighet att använda demomaskiner. Det är inte schysst mot sina egna kunder. – Hade någon annan entreprenör konkurrerat med mig om pris och kunden hade fått välja de maskiner som passat dem bäst hade det varit helt okej, då hade vi spelat i samma division.

Klas Skarin

klas.skarin@allerbusiness.se