Byggnadsarbetare inom rivningsbranschen får i sig alltför höga värden av hälsovådligt damm. IVL Svenska Miljöinstitutet har utfört mätningar på ett 50-tal byggnadsarbetare på cirka tio arbetsplatser. Att riva hälsovänligare hänger främst på att beställaren är villig att betala för detta.

Startskottet för mätningarna var en utredning publicerad 2003 som visade att många byggnadsarbetare hade försämrad lungfunktion och en hög frekvens av Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL). IVL Svenska Miljöinstitutet har med anslag från AFA undersökt vilka dammhalter som förekommer på byggarbetsplatser, främst vid reparation, om- och tillbyggnad så kallade rot-arbeten. IVL ägs av Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (SIVL) och forskningen är dels samfinansierad av staten och näringslivet, dels rent anslagsfinansierad genom stat- liga forskningsorgan, forskningsstiftelser och EU. IVLs mätningar har av kostnadsskäl skett i Stockholmstrakten, men platserna för mätningarna har främst utgjorts av vanligt förekommande rivningsmiljöer. Bengt Christensson är yrkeshygieniker och projektledare. – I många fall har vi uppmätt alldeles för höga halter, betydligt över gällande gränsvärden. Dammhalten mäts i milligram damm per kubikmeter luft. Gränsvärdena bestäms av hur pass hälsovådligt dammet är. För exempelvis det mer ofarliga gipsdammet gäller ett värde på max tio milligram damm per kubikmeter luft medan kvarts som högst får vara 0,1 milligram per kubikmeter luft för att inte vara hälsovådligt. – Kvarts ger silikos och cancer och är bland det mest farliga dammet på arbetsplatser, säger Bengt Christensson. Kvarts finns huvudsakligen i betong och frigörs vid t ex slipning, bilning och proppning. Mätningarna som nyligen avslutats har utförts med hjälp av en batteridriven pump som arbetaren bär under en hel dag, det vill säga runt åtta timmar. Pumpen mäter luftföroreningarna i den luft som bäraren andas. Nyckeln till en bättre arbetsmiljö är olika skyddsåtgärder i form av bra utrustning och andra arbetsmetoder. Men dessa kostar, en kostnad som måste läggas på vid ett anbud för att verksamheten ska kunna gå runt. – De seriösa företagen har svårt att få ut merkostnaden för en bra arbetsmiljö. Det är svårt att arbeta seriöst. säger Bengt Christensson. Rivningsföretagen uppskattar merkostnaden för en bra arbetsmiljö till 5-50 procent beroende på typ av arbete som ska utföras och vilket företag som tillfrågades.Bengt Christensson tror att 15 procent ligger närmare sanningen, en siffra som ger ett rejält handikapp om beställaren bara ser till priset. Frågan är vem som ansvarar för den dåliga miljön. Fastighetsägaren anser sig inte ha ansvaret. Byggherren anser att ansvaret överförts till byggentreprenörerna med beställningen. IVL har pratat med dem som tillverkar utrustningar. De utrustningar som entreprenörerna vill ha och använder har för låg effekt. De utrustningar som tillverkarna anser är bra används i liten omfattning eftersom de ofta anses för tunga och klumpiga. Arbetsmiljölagar som pådrivande för en bättre arbetsmiljö är inte mycket att sätta hoppet till enligt Bengt Christensson. – Kontrollen är helt enkelt för dålig och det lämnar stort utrymme för mindre seriösa, säger Bengt Christensson. Nej, rätt väg är att låta branschen förstå att man måste tänka om för att spara hälsan hos de som är verksamma i de dammiga miljöerna. – Närmast ska vi diskutera vad vi tekniskt kan göra åt situationen. Vårt mål är att komma till skott så att det verkligen händer något, säger Bengt Christensson. Planerna framöver är att i flera steg gemensamt med verktygstillverkare, mindre och större entreprenadföretag, myndigheter, byggherrar med flera diskutera hur en förändring kan genomföras. Hur ska arbetsmiljön förbättras? Bengt Christensson ställer frågan till Leveranstidningen Entreprenads läsare och uppmanar dem att höra av sig med olika konstruktiva synpunkter. De kan framföras genom mailadress: bengt.christensson@ivl.se

Monica Almgren