Trogen samma maskinkoncept
Inte helt oväntat hittar vi Sven-Olof Johansson arbetande med en vattenläcka i centrala Strängnäs. Det är den kalla vintern och tjälen som gjort att så många ledningar fryser. – Det är en hård tjäle i år. Den är på cirka en meters djup under gatorna. – Att jag fortfarande kör grävlastare beror på maskinens allsidighet. Jag kan utföra så många olika jobb med den. Ett annat viktigt argument är att jag har fler orter inom Strängnäs kommun som arbetsområde i form av Strängnäs, Mariefred och Stallarholmen och behöver då en maskin där jag enkelt och lätt kan förflytta mig från en arbetsplats, menar Sven-Olof Johansson. – Dessutom är Strängnäs kommuns önskemål en grävlastare! Han ger ett bra exempel på flexibiliteten när han snabbt och enkelt förflyttar sig från en plats till en annan i Strängnäs. Hans JCB är definitivt ingen propp i trafikflödet. – Det är viktigt för oss att snabbt kunna förflytta oss. Han har Strängnäs kommun som arbetsgivare. Han är medlem i Sörmlast som också förmedlar arbetet. Mycket av arbetet handlar om att reparera vattenläckor, bygga nytt och utföra olika serviceuppgifter. Dessutom ingår han i snösvängen vid behov. Hans avtal löper på fem år och ska snart omförhandlas om vi förstod honom rätt. Avtalet är givetvis indexreglerat. Han förfogar över ett digert redskapsförråd. Allt för att kunna utföra så många olika arbetsuppgifter som möjligt. För olika lastningsjobb med lastaggregatet förfogar han över en vanlig lastskopa, pallgaffel, snöblad, hög- tippande skopa, öppningsbar frontskopa. För grävaggregatet olika grävskopor, rototilt från Indexator, hydraulhammare från Rammer, en liten timmergrip. Som så många andra kollegor har han ett favoritredskap i form av rototiten. Däremot använder han inte hydraulhammaren så ofta. Men den finns tillhands om så behövs. Själva timmergripen är väl nästan ovärderlig med sin förmåga att plocka, lyfta, flytta olika saker. Ett annat redskap som han verkligen gillar är den öppningsbara frontskopan. En liten finess som han uppskattar är att han kan ställa in hastigheten på hur den öppningsbara frontskopan öppnar och stänger. Samma gäller inställningen om hur snabbt snöbladet kan vinklas. En annan liten trevlig finess är grävbromsen. Den aktiveras med växeln i neutralläge och att föraren trampar på bromsen. Sedan står maskinen still. Föraren behöver aldrig hålla maskinen med foten på brompedalen. Trycket med foten på bromspedalen för låsning av grävbromsen kan också ställas in allt efter förarens önskemål. Grävbromsen släpps så fort maskinföraren lägger i fram eller back. Den JCB som Sven-Olof nu kör är bara ett halvår gammal. Timräknaren står på 330 timmar. Det är lätt att konstatera att utvecklingen även här har gått snabbt framåt. Under täckplåtarna sitter en ny motor från JCB och en helt nykonstruerad transmission. Nu 6-stegad med manuell växling på 1, 2 och 3 och automat på 4, 5 och 6. Maskinen har förstås 2-hjuls-4-hjulsdrivning, krabbstyrning. Bränsleförbrukningen vid normal grävning är cirka 40 liter per arbetsdag. Men det är inte bara nya huvudkomponenter som kännetecknar nya JCB. Utformningen av hytten och rymligheten i den kan inte få annat än ett mycket högt betyg. Denna nya, rymliga hytt är något helt annat än de "sillburkar" till hytter som många mindre grävmaskiner fortfarande är utrustade med. Sikten för föraren är god med sluttande motorhuv och de långt neddragna rutorna. Sven-Olofs maskin är utrustad med lastarmsfjädring och dubbelkommando. Hittills i dag finns fyra maskiner levererade i Sverige med detta dubbelkommando. Här saknas ingen funktion. Allt är möjligt. Föraren kan i grävläge till exempel köra maskinen framåt, köra lastaggregatet. Oberoende av arbetsläge kan maskinen köras i den andra riktningen. Givetvis. Det finns två möjligheter att fälla ut stödbenen. Antingen med stödbensspakar i original eller via inkoppling av stödbenen i potentiometrer som ingår i dubbelkommandot. Sammanfattningsvis kan sägas att Sven-Olof inte haft några problem med elektroniken i maskinen, inte heller har det biobaserade hydrauloljan medfört några problem.
Text & Bild Göran Bergstrand