Jag som trafikant måste vara med och betala. Infrastrukturminister Åsa Torstensson klargjorde mycket tydligt på Stora infradagen arrangerad av Maskinentreprenörerna vem som ska stå för fiolerna i den kommande upprustningen och utbyggnaden av vägar och infrastruktur i Sverige. Den nya regeringen inledde snabbt sin mandatperiod med en kraftig skattehöjning på boende, vilket redan märks i form av en tydlig nedgång i bostadsuppdrag bland de svenska arkitekterna. Det kommer med stor säkerhet att märkas bland byggare och anläggare i form av nedgång på den typen av entreprenadtjänster om ungefär ett år. Det kan betraktas som en marknadsanpassning av skattenivån. Eftersom ingen kan flytta sin bostad utomlands kan skatteuttaget sättas praktiskt taget hur högt som helst. Det samma gäller bilismen. Så länge vi kör på svenska vägar måste vi snällt betala den skatt som åläggs oss. Vän av ordning kanske tycker att det är rimligt att bilisterna betalar de vägar de kör på. Men det är inte där problemet sitter. Problemet är att dagens svenska bilister årligen betalar in 70-80 miljarder kronor till den svenska statskassan, enligt Maria Spetz på Motormännen. Den välrenommerade debattören Per Kågessons bedömning är att ungefär 25 miljarder kronor investeras i statliga och kommunala vägar förutsatt att även driften räknas in. Att därför försöka göra sken av att bilisterna inte bidrar till vägnätets uppbyggnad och underhåll är närmast oförskämt definitivt desinformation. Infrastrukturministern säger i stället obetingat ja till biltullar och kilometerskatt på tunga fordon. Hon hyllar också återinförandet av trängselskatt som ytterligare ett sätt att få bilisterna att lätta på börsen. Som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Strömstad fick Åsa Torstensson en hel del kredit för att hon drev regionalt och lokalt viktiga infrastrukturprojekt som utbyggnaden av E6 och byggandet av Svinesundsbron. Den sittande regeringen försöker också göra gällande att den i högre grad än tidigare ska lyssna på lokala opinioner. Då är det synnerligen märkligt att ett av de första besluten är att köra över Stockholmsregionen där såväl folkomröstningar som kommunala beslutsfattare klart och tydligt sagt nej till fortsatta trängselskatter. Detta till trots ska nu denna återinföras. Mest skrämmande är att infrastrukturministern själv inte ser något fel i beslutet utan tycker att det är helt enligt gällande demokratiska principer att köra över en landsända på det här sättet. Som kommunpolitiker i Strömstad var hon tacksam över att den dåvarande regeringen lyssnade på hennes synpunkter. Som infrastrukturminister är hon inte ett dugg intresserad av att lyssna på den lokala opinionen. Det finns dock även goda ambitioner hos regeringen. En är att förståelsen för alternativ finansiering är betydligt större än hos föregångarna. Genom att släppa in det privata näringslivet i de stora projekten ökar möjligheterna att förbättra kvaliteten på utfört arbete, att sänka kostnaderna och inte minst att bidra till minskad ryckighet för bygg- och anläggningssektorerna. En annan ambition är att åter igen ta tag i en fråga som den senaste borgerliga regeringen misslyckades med, nämligen att bolagisera inte nödvändigtvis privatisera Banverkets och Vägverkets enheter för egen regi. Åtgärden är viktig om inte annat för att eliminera alla tvivel på att dessa verksamheter får konkurrensfördelar gentemot sina medtävlare på marknaden. Infrastrukturministern är dock tydlig även på dessa punkter. Bland annat hävdar hon att kompetensen att handla upp så kallade PPP-projekt är otillräcklig i dag och först måste byggas upp innan lösningen blir aktuell. Någon tidplan finns inte, bara ambitioner. Och när ambitionen inte är större än att försöka nå fram till mål under mandatperioden känns det mer som att krypa under ribban än att höja den.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se