Inte rädd att byta spår
I tio år har Robert Erlandsson varit verksam, men i den inriktning och omfattning det nu handlar om i cirka hälften av den tidsperioden. – Det hela började med att jag startade en bilverkstad och hyrde ut mig som maskinförare. Jag körde traktor med bland annat buskröjare som redskap. Arbetet som maskinförare utföll så bra att han bestämde sig för att bli sin egen. Han hade arbetat åt flera beställare, bland annat Vägverket, och hade kontakter. Rolf tog ett avgörande beslut. Han skulle bli sin egen. Investerade cirka en halv miljon i en ny traktor med redskap. 1998 köpte han sin första enhet – Det var en chansning. Jag körde vardagar och lördag/söndag. Det var tufft en period, men det gick bra. – Jag fick information från Vägverket att jag hade jobb. Med beläggning hela året. Han berättar målande hur han kom hem till sina föräldrar och visade upp kontraktet. Mottagandet blev inte riktigt vad han hade väntat sig. En viss försiktighet från föräldrarna, en skeptisk inställning om man säger så. Om vi förstod det rätt har inställningen sedan flera år tillbaka blivit en helt annan. "Pojken klarar sig ju bra"! Det blev traktorer en tid. Med olika utrustningar. Med bra beläggning. – Vägverket såg att jag satsade och investerade. Det gjorde att jag fick mer och mer jobb. Som mest hade vi fyra traktorer. Sedan kom en skiftning. Han gick från maskinstation och traktorföretaget över till grävmaskiner och lastbilar. Han ville ha en annan inriktning på sin verksamhet. – Jag bytte två traktorer mot en Volvo EW140. Sedan har det rullat på. I dag förfogar han över sex maskiner. Flera av dem av senaste modell. Bland annat två nya New Holland Kobelco. – Det skulle egentligen bara vara en. Men så fick vi en bonusbeställning på ett jobb över cirka ett halvt år. Så jag beställde en till. – För mig som företagare är det viktigt att jag har sysselsättning för mina medarbetare och att de mår bra. Och att vi har den bredden på vår verksamhet att vi är intressant som leverantör. Med allt från att schakta till att kunna leverera grus. Han har tre kvinnliga anläggningsarbetare. Som arbetar med allt från att fälla träd till att dra kabel. Man kan säga att Rolf spanar på dem: – Jag ser att de har ett tungt arbete. De klagar inte. Jag måste hitta en annan lösning för dem så att de slipper det tunga arbetet. Jag vill gärna ha tjejerna på fältet, men måste hitta ett annat och lättare arbete för dem. Helt enkelt ett eget område för dem. Han har erfarenhet av utländska anläggningsarbetare: – Det har fungerat rätt bra. Svårigheter med språket förstås, men de är duktiga och arbetar hårt. Jag betalar lön enligt kollektivavtalet. Något annat vore otänkbart. En av hans medarbetare hittar vi sittande i en alldeles ny New Holland Kobelco 215, Magnus Persson. Han har kört maskin i fem år efter gymnasiet. Han är utbildad elinstallatör, men ville mycket hellre köra maskin. Vi hittar honom arbetande i sin maskin på Sahlgrenskas stora område i Göteborg. Trots sin ungdom har han erfarenhet av flera olika maskiner: från en sex tons Neuson, till en Volvo EC 300 med hydraulhammare och där man krossade berg. Nu sitter han i en splitter ny maskin. Timräknaren står på 156 timmar. – Det är fantastiskt roligt att få sitta och köra en ny maskin. Den här maskinen är en av de bästa jag kört. Vi vet inte riktigt varför, men han påpekar speciellt att maskinen är utrustad med xenonljus. Det sitter en ljusramp på taket där en av lamporna har xenonljus, dessutom sitter också detta ljus på bommen. – Det är ett fantastiskt ljus. När vi frågar om någon hittills klagat över bländningsrisken från det starka xenonljuset blir svaret nej. Att han nu arbetar för Venab beror på att han fick fast anställning och löfte om kontinuerlig körning. – Det är otroligt viktigt att ha den säkerheten och veta att man har ett arbete och en inkomst.
Text & Bild Göran Bergstrand