Rivning i den gamla skolan
Från perrongen utmed Köpings tågstation hörs ett regelbundet muller följt av betong som faller till marken. Väntande tågresenärer har alla första parkett och kan följa rivningen av silon som tappar alltmer av sin identitet. Silon ligger precis mellan hamnbassängen och tågstationen vilket gör sprängning olämpligt, kajen är dessutom alldeles för ålderstigen för att klara påfrestningarna. Att slänga upp en rivningsrobot som får arbeta sig nedåt, våning för våning, fungerade inte heller i en silo. Då återstod bara höjdrivning med grävmaskin och trots att Lodab kan erbjuda bland de högsta räckvidderna i Skandinavien saknades det ett tiotal meter. Holländska företaget Euro Demolition har specialiserat sig på höghöjdsrivning med fackverkskran och kula. Med några meter tillgodo rådde de på den 65 meter höga silon. Under sin Sverigeturné ska de förutom att riva silon i Köping ge sig på en likadan i Skara. Med kulan tar de ner byggnaderna till 25 meters höjd varefter Lodab fortsätter med egen utrustning. Just nu ligger vi två veckor efter men vi räknar med att vara klara inom en månad, konstaterar Geert Rusticus. Tillsammans med maskinföraren Aldert Jacobs hjälper de varandra att besegra byggnaden. Från kajkanten kommunicerar Geert Rusticus över radio med Aldert Jacobs inuti hytten. På så vis vet han var kulan träffar och var han ska träffa nästa gång. Hytten går att tilta men sikten är begränsad 65 meter upp i luften. När större betongrester börjar ramla hör jag det på radion och kan backa kranen i säkerhet, säger kranföraren Aldert Jacobs. Silons kraftiga konstruktion har överraskat holländarna. Betongen är hård och det har inte sparats på armering. Den som tror att det sprutar betong varje gång kulan träffar silon blir besviken, armeringen håller effektivt fast de sönderslagna resterna i stora hängande stycken. Efter tio klockrena träffar börjar en kraftig balk ge vika längst upp och rasar sedan ner med ett dån. Det är helvete mycket mer armering än vad de först trodde, konstaterar Lodabs maskinförare Berth Sörman med blicken upp mot skyn. Så länge holländarna inte är klara med toppen blir det till att vänta trots att han vill sätta i gång rivningsarbetet med sin Hitachi 650. Det är en maskin som sällan krånglar. Hydraulmässigt är det inte mycket läckage, trots att vår körning är väldigt tuff. Berth Sörman tycker om rivningsbranschen som bjuder på varierande uppdrag. Jag tröttnade på vägbyggen, där det bara var en massa sura gubbar, och började här för sex år sedan. Inget rivningsjobb är det andra likt. Holländarnas fackverkskran, en Sennebogen, väger sina 100 ton och kom med båt till Södertälje, därefter lastbil till Köping. Kranen har dubbla svängmotorer och som mest 72 meter mast. Den senare är förstärkt för rivning vilket är förståligt då bommen flexar ordentligt när kulan pendlar. Det har hänt att fackverksbommar kollapsat och vikt sig när kulan träffar olyckligt och studsar tillbaka, något holländarna har sluppit uppleva. Inte än, men i rivning kan mycket hända. Flygande betong är däremot en större risk, säger Geert Rusticus. Euro Demolition använder två olika rivningskulor, en på 1,5 ton och en större på 2,5 ton. Nu kör vi med den mindre då det är dåligt med plats längst upp. Med en tung kula tappar vi farten på höga höjder där vi inte kan pendla lika långt. Så länge de hydrauliska grävmaskinerna inte växer enormt kommer vi fortsätta att se rivning med kula vid den här typen av extrem höjdrivning. Euro Demolition har just börjat använda en Hitachi 87-tonnare som efter kraftig ombyggnad, av bland annat undervagn, väger hela 150 ton - trots detta stannar räckvidden på 50 meter. Man har även en Etec 90-tons maskin som når 37 meter upp och med andra ord kommer det alltid att finnas utrymme för rivning i den gamla skolan.
Text & Bild Klas Skarin