För första gången på mycket länge ser det ut som om de samlade bygginvesteringarna i Sverige kommer att passera 200 miljarder kronor under ett kalenderår. Samtliga delsektorer är på väg uppåt. Och optimismen är stor både bland entreprenörer och konsulter. Sveriges Byggindustriers senaste konjunkturrapport pekar dessutom på en fortsatt stigande kurva. En färsk bedömning är att bygginvesteringarna under nästa år kommer att passera 215 miljarder kronor. Det var dock innan regeringen presenterade sitt budgetförslag ett förslag som dämpade de optimistiska tongångarna något. Under en lång följd av år har den socialdemokratiskt ledda regeringen förvandlat Sveriges boende till den närmast optimala mjölkkon för staten. Med stor uppfinningsrikedom har de boende belagts med pålaga efter pålaga i trygg förvissning om att ingen kan ta med sig sin bostad till något annat land. Undersökningar som presenterades av Fastighetsägarna och Sveriges Byggindustrier för några år sedan visade att upp till 65 procent av hyran i en nybyggd hyreslägenhet hänfördes till skatter och avgifter. S-regeringen valde trots allt att sänka skattetrycket något. Med benämningar som investeringsstöd och räntebidrag skulle dock det svenska folket övertygas om att lättnaderna handlade om subventioner. Samtidigt innebar lösningen onödig byråkrati och stor osäkerhet i bostadsbyggarnas långsiktiga planering. Borgarna har i alla tider sagt sig vara mot högt skattetryck. När man nu kommit till makten är en av de första åtgärderna att höja den redan besvärande höga boendeskatten. Det kan på nytt få förödande konsekvenser för ett bostadsbyggande som ännu ligger långt under vad som egentligen behövs. Höjningen görs genom att ta bort såväl det så kallade investeringsstödet och på lite längre sikt även räntebidraget. Åtgärderna höjer, enligt Hyresgästföreningen hyran för en lägenhet som kostar 900 000 kronor att producera närmare 1 400 kronor per månad. Redan nu är skattetrycket så högt att efterfrågan ligger långt under det reella behovet. Det skattepåslag som regeringen nu tänker beslå de boende med gör situationen än mer prekär. Regeringen har tidigt klargjort att den avser att avveckla fastighetsskatten. Det är ett opportunistiskt utspel som möjligen fungerade som valfläsk, men som är ett svagt alternativ till att en gång för alla våga genomlysa alla sidor av det stora problem som skapas av den tunga ekonomiska skattebelastningen på framför allt boende i hyresrätter. För bostadsrätter är situationen mer komplicerad. Förändringarna kan medföra hyggligt stora avgiftssänkningar upp mot 1 000 kronor för en normaltrea i äldre föreningar. Däremot försämras villkoren för nyproduktion även av bostadsrätter, vilket ytterligare kan bromsa bostadsbyggandet. I vart fall vid en första anblick ser regeringens förslag ut att vara ogenomtänkt och medföra besvärande konsekvenser för såväl byggbranschen som för den långa raden av bostadsbehövande. Någon sa att livet är som att spela fiol inför publik och lära sig instrumentet medan man håller på. Möjligen borde man kunna förvänta sig lite mer av de folkvalda. Även om regeringsarbetet är nytt för de flesta borde det finnas tillräcklig insikt om förtjänster och brister i den gamla ekonomiska politiken för att svenska folket ska slippa att utnyttjas som övningsobjekt. Det kan handla om okunskap. Det kan också handla om vetskap om att de boende inte har något alternativ utan snällt måste finna sig i att vara mjölkkossa även för en borgerlig regering. Och då är det riktigt illa.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se