Essingeleden en fredag eftermiddag är ingen höjdare för trafikanterna. Trafiken står nästan still. I likhet med många andra tätorter samsas lokaltrafiken på ett underdimensionerat vägutrymme med fjärrtrafik som tvingas rakt in i ett tättbebyggt område. Det märkliga är att lösningen, som innebär att mängder med avgaser spottas ur bilar som kryper fram på låga varv, betraktas som miljövänlig av det sittande regeringspartiet och dess pådrivare. Den onödiga och påtvingade trängseln i trafiken rimmar dåligt med regeringspartiets valmanifest om Sverige som ett grönt folkhem. Lika märkligt är stängningen av förhållandevis billig och ren kärnkraftsel som i stället bland annat innebär hårdare belastning på de brunkolseldade kraftverken ute i Europa. Även det beslutet går stick i stäv med valmanifestets önskan att minska beroendet av fossila bränslen. Att trovärdigheten får sig en knäck spelar nog ingen större roll just nu när debatten i politiken till stor del handlar om helt annat än partiprogram och vallöften. Löftesbrott är i och för sig inte ovanliga i politiken där valfläsk alltid hört till de mer aptitretande rätterna på partiernas menyer. Inför valet nu till helgen har anrättningarna dock fått lite nya kryddor i form av såväl förtalskampanjer som dataintrång. Lägger man till trixandet med vilka som får delta i folkomröstningen om trängselskatt och formuleringarna av frågorna är det inte så konstigt att de frågor som borde vara avgörande vid valet kommet mer eller mindre i skymundan. En närmare titt på de valaffischer som nu ligger och skräpar på snart sagt varje torg i tätorterna bidrar inte till att lyfta intresset för den dag som mer än någon annan kommer att sätta sin prägel på det svenska samhället under de närmaste fyra åren. I vanlig ordning ska det svenska folket fatta sitt beslut med stöd av floskler och spel på känslor, vilket i och för sig Miljöpartiet faktiskt lyckas alldeles utmärkt med. Humor kan vara ett effektivt vapen och valaffischerna håller en avsevärt högre kvalitet än partiprogrammet. En inte alltför vågad gissning är att det ändå blir sysselsättningen som kommer att lyftas fram som den avgörande frågan. Och här kan man komma långt med mycket enkla medel. Inte minst vore det ett välkommet besked att den regelflora som i hög grad försvårar nyanställningar saneras. Kraftigt sänkt skatt på tjänster skulle både minska svartjobben och skapa sysselsättning. Sänkt skatt på boende skulle öka familjernas möjligheter till konsumtion, vilket gynnar produktion av både produkter och tjänster. Dessutom skulle äntligen efterfrågan på bostäder kunna komma i nivå med behovet med kraftigt ökat byggande som följd. Dagens fokus på fastighetsskatten är att göra det allt för lätt för sig och kan mycket väl medföra ett ekonomiskt bakslag för många familjer några år fram i tiden. Det som behövs är ett rejält klarläggande av alla skatter som belastar de boende. Nu ligger det tyvärr inte i politikernas intressen att tydliggöra hur mycket skatt som egentligen krävs in för boende och framför allt för tjänster. Den informationen kan avgöra valet och vara nyckeln till om Sverige får ta hissen upp till nästa nivå i tillväxtligan eller sparkas ner till ett lägre våningsplan.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se