Volvo FL känner vi sedan gammalt. Hittillsvarande modell lanserades 1984, så en nyhet är välkommen. Nya modellen har endast namnet kvar från föregångaren, allt annat är nytt FL är en helt nykonstruerad modell, men med flera väl beprövade komponenter. Chassiet grundar sig på Renault Midlum, hytten på Volvo VM (Brasilien), motorn är Deutz sjuliters common-rail och den helautomatiska växellådan (tillval) tillverkas av Allison. Det syns på håll att bilen är en Volvo. Design och vissa tekniska lösningar har gemensamma drag med de tunga fjärrbilarna, liksom de värden som finns i finans- och servicelösningar. Många av de tilltänkta köparna är verksamma i städer och merparten har annat än transporter som huvudsaklig sysselsättning, säger Hampus Hansson affärsområdesansvarig för FL och FE-modellerna. FL-modellen finns med totalvikt från 12 upp till 18 ton och finns i tre chassiutföranden, beroende på arbetsuppgifter. 12-16 ton för lättare distribution, med högt chassi och upp till 18 tons totalvikt för tyngre distribution. Dessutom finns högt chassi 12-16 ton anpassat för lättare anläggningstransporter. En typisk kommunalägd servicebil, smidig i tätortstrafik men hög nog för att klara lite ojämnare underlag. Nya FL finns med luft- eller bladfjädring, beroende på hur bilen ska användas. Drivlinan består av en modern 7,2 liters sexcylindrig turbodiesel med common-rail insprutning. Motorarkitekturen är kompakt och kamaxeln är centralt placerad, vilket ger en tyst motor, säger Mats Franzén motoransvarig inom Produktstrategi och Planering. Motorn finns i två versioner till FL. Instegsmotorn ger 240 hk (920 Nm) vid 1 200-1 700 rpm, medan alternativet ger 280 hk (1 050 Nm) vid samma varvtal. Det finns tre växellådor; manuellt sex- eller nioväxlade, eller sexväxlad automatlåda. Tre val finns även vad gäller bakaxlar; två singelaxlar med enkelväxel och en singelaxel med navreduktion. Generellt kan sägas att de nya modellerna går väldigt tyst och är råstarka. Provbilarna var lastade till hälften av sin kapacitet och de lägsta växlarna kändes onödiga. Lite förvånande finns inte Volvos elektroniskt styrda mekaniska växlingssystem I-shift ens som tillval. Förvånande eftersom detta är en bil för pressad storstadstrafik. Det finns daghytt och komforthytt, den sista har en liten brits där man kan vila. Förarplatsen har bra stolar, ergonomiskt utformad instrumentering, bra sikt (som kan förbättras med tillval av ytterligare fönster). Elektroniskt reglerade skivbromsar (EBS) är dock standard, liksom "Hill Start Aid" som förhindrar att bilen rullar bakåt vid start i backe.

Bosse Lindström

Till senaste nytt