Bromma. Lipacs vd Per Hedebark är helt övertygad om att liftar är framtidens melodi.

– Användandet av maskiner ökar när byggarna vill minska antalet gubbar. 1996 gick det tio gubbar på en lift, nu är det tio gubbar på tre liftar.

Det faktum att hyrpriserna gått ner inverkar också. Hyrespriset har halverats på tio år eftersom leverantörerna tillverkar större serier vilket lett till billigare maskiner.

– Nu kostar det lika mycket att hyra en saxlift en hel dag som att betala lön till en anställd en enda timme.

En ny lag anger dessutom att man måste ha utbildning för att få bygga ställning som når högre än 2,5 meters höjd.

– På sikt kommer det med all säkerhet att leda till att fler vill hyra liftar.

– På sikt kommer liftar att ta över allt fler av ställningsjobben. Om allt ser ljust ut just nu var det andra toner i skällan bara för några år sedan.

Lipac är ett familjeföretag som startades 1972 av Pers pappa Olle, som tidigare varit med och startat Wemas i Stockholm, som sedermera blev Cramo.

Företaget utförde ställningsentreprenader, men efter 1970-talets oljekris minskade marknaden, eftersom det inte längre gick att renovera fasader året runt.

Företaget började då köpa in, renovera och sälja fastigheter, och insåg att det fanns ett stort behov av att hyra utrustning. Vips slog man in på den banan, och började hyra ut maskiner av alla de slag och storlekar, från borrar till betongblandare.

Företaget växte, och startade verksamhet i både Norge och England. Sedan kom 1990-talets byggkris som en kalldusch.

Efter industrisemestern 1990 vände det rakt nedåt, volymerna som funnits tidigare på året kom inte tillbaka.

– Helt plötsligt fanns inga kunder, minns Per Hedebark.

Fallet blev högt, och det svenska moderbolaget Lipac gick i konkurs. Efter kraschen vidtog en mödosam rekonstruktion av företaget.

– Vi insåg att vi inte kunde bli världsbäst på allt, och koncentrerade oss på att enbart hyra ut liftar, som vi hade haft högst lönsamhet på.

Per Hedebark beskriver företaget efter rekonstruktionen som "anorektisk". Personalstyrkan skars ned från 48 till 5, och de fyra svenska depåerna blev en enda.

– Det gick tungt i många år, först 1996 såg vi vissa positiva tecken.

Utlandsverksamheterna såldes, och Lipac reste sig sakta efter den stora smällen, och åren 1996-2001 gick affärerna, enligt Per Hedebark, bättre och bättre.

– Sedan kom IT-kraschen, vilket begränsade byggverksamheten i vårt verksamhetsområde Stockholm rätt rejält. Men från 2005 har volymerna här ökat, och i dag har vi tolv anställda och depåer i både Stockholm, Borlänge, Gävle och Norrköping.

Man planerar dessutom fler svenska depåer, men Per Hedebark är förtegen om var och när dessa kan bli verklighet. Utlandsäventyren är dock avslutade och målet i dag är att bli rikstäckande.

– Vi är inget Cramo eller Ramirent, vi har tillräckligt att göra på hemmaplan. Inom fem år ska vi dock finnas i hela Sverige.

Per Hedebark räknar med att omsättningen 2006 blir 26-27 miljoner, att jämföra med 8-9 miljoner 1991.

Maskinparken har också vuxit dramatiskt. 1996 hade man 75 maskiner. I dag är antalet 400.

Ungefär 60 procent av de 400 maskinerna är elliftar, 30 procent är dieselliftar och 10 procent övriga liftar (till exempel kranar och teleskoplastare).

De mindre maskinerna byts ut efter 5-7 år, medan de största anses hålla i 12-13 år.

Lipac samarbetar med ett fåtal tillverkare.

– Då är det lättare att få deras uppmärksamhet, och även lättare för kunden att känna igen märket. Det blir också lättare att få tag på reservdelar.

Med få leverantörer blir det också enklare att förmå dem att anpassa maskinerna efter våra behov, till exempel vad gäller bullernivåer och att få liftarna levererade med vegetabiliska hydrauloljor.

De leverantörer man i dag använder är framförallt franska Haulotte, men också amerikanska JGL, som levererar vissa specialmaskiner.

Enligt Per Hedebark är det enklare att resonera med europeiska tillverkare.

– Vi vill till exempel få våra maskiner levererade med vegetabiliska hydrauloljor, men det är svårt att få amerikanska tillverkare att gå med på detta.

Säkerhet har under årens lopp blivit allt viktigare för Lipac, som bland annat arrangerar utbildningar för kunderna.

– Vi vill öka medvetenheten i branschen. I dag krävs utbildning för att bygga ställningar över 2,5 meter.

Per Hedebark tror och hoppas att samma krav snart gäller även för liftar. Lipacs utbildningar följer den EU-norm som finns på området.

– Det finns dock ingen tvingande svensk lag, och det finns därför många olika sorters utbildningar. Vi vill se att utbildningen certifieras på samma sätt som i till exempel England, det är en stor branschfråga, som vi också driver tillsammans med branschorganisationen Swedish Rental, säger Per Hedebark.

Lipac försöker också profilera sig på miljöområdet, och alla deras maskiner går sedan 1994 på vegetabiliska hydrauloljor.

2005 gick man också över till att köra alla maskiner på Ecopar.

– Ecopar är ett miljöbränsle, och luktar inte som diesel som kan ge upphov till huvudvärk och illamående. Maskinföraren får därmed en bättre arbetsmiljö, säger Per Hedebark.

Kunderna är främst byggare, men Lipac har jobbat mycket även mot industrin, en bransch som Per Hedebark anser att byggbranschen har mycket att lära av.

– Industrin jobbar strukturerat i processer, det är inte lika mycket lösa boliner som inom byggsektorn.

Företagets största uppdrag hittills var att tillhandahålla alla liftar när Stora Enso skulle installera världens största pappersmaskin vid pappersbruket Kvarnsveden.

– Det har aldrig tidigare funnits så många liftar på ett och samma ställe i Sverige, vi hade 216 liftar igång samtidigt.

Tydlighet var A och O när Lipac, beställaren Stora Enso och de 50-60 underentreprenörerna skulle kommunicera.

De avtal som upprättades hanterade inte bara pris, utan specificerade alla tänkbara scenarier, till exempel när maskinerna skulle levereras och vart, och när de skulle lämnas tillbaka.

– Inga undantag godtogs, inte för att vara elaka men för att det skulle bli ohållbart annars. Det blev väldigt enkelt, eftersom man inom industrin är vana att jobba professionellt, i processer och strukturer, säger Per Hedebark.

Varje morgon hölls ett projektmöte med alla parter, och den som sade sig ha problem fick genast en lösning, en maskin kunde till exempel flyttas så att den inte stod overksam.

– Ingen kunde sväva ut och hävda att man "inte hann", allt kom upp på bordet direkt.

Tack vare den hårda styrningen räckte det med 1,5 person för att sköta hela uthyrningsprocessen.

Per Hedebark tror inte att det skulle gå lika smidigt inom byggbranschen.

– Där kan ett företag som beställt en lift ringa samma morgon och säga att de inte fått materialet ännu, och att de behöver liften först om en vecka. Då kan inte vi hyra ut liften till någon annan under tiden, och både vi och kunden skulle tjäna på om det blev mer ordning och reda.

För att uppnå större effektivitet inom byggsektorn krävs enligt Per Hedebark en enorm attitydförändring.

– Det vore mycket önskvärt. Man bygger inte ett nytt hus varje vecka, det går faktiskt att dra lärdom av det man gjort förut. Och det går åt rätt håll även om det går långsamt, om tio år är nog även byggbranschen strukturerad.