Enögd förare krävde hjälp
Av Abbetorp. Entreprenad hittar Conny Fransson mitt ute i skogen, på en skogsbilväg vid Abbetorp några mil söder om Linköping. En gråskäggig plirande karl som är uppenbart nöjd med tillvaron just nu. Fåglarna kvittrar som besatta, och solens strålar letar sig ner genom det täta grenverket. Hans grävmaskin, en Åkerman EC200, står inkilad mellan granarna, och Conny Fransson tar en välförjänt kaffepaus.
- I morse såg jag en rävunge som skuttade förbi, det är underbart att få vara ute och jobba i naturen!
Uppdraget i den östgötska barrskogen går ut på att göra en vändplan och dränera en skogsbilväg. Detta skulle kunna vara vilken liten vägentreprenad som helst, men faktum är att det är ganska otroligt att det är just Conny som sitter här och gräver. För bara ett år sedan, sommaren 2005, såg hans arbetsliv ut att vara över. Då låg han på Linköpings lasarett med ett sönderslitet öga och en karriär som hängde på ett hår.
Conny Fransson har varit i branschen sedan sent 1960-tal. Han började som "lösgubbe", och en AMS-kurs ledde vidare till att han började jobba på ett entreprenadföretag i Norrköping. Där jobbade han till 1987.
- Ekonomin gjorde sig påmind på företaget, och vi var några stycken som slutade för att starta eget på var sitt håll.
Conny Franssons företag fick namnet Västerlösa Schakt. Han är ensam anställd, med en grävmaskin och en dumper. Under de snart 20 år som gått har han mestadels sysslat med att anlägga skogsvägar, dika, bygga järnvägsöverfarter och utföra andra uppdrag åt Banverket i Östergötland.
- Jag har trivts utmärkt med jobbet, säger Conny Fransson och ler stort.
Det var i juli förra året som olyckan slog till utan förvarning. Conny Fransson och en kamrat var i Borensberg för att korta larvkedjan på en maskin. Conny hanterade rörtången, som plötsligt sprätte till rakt upp i vänster öga.
- Ögat slamsades sönder helt, och hängde ner på kinden, berättar Conny Fransson utan att darra på rösten.
Det blev ilfart till lasarettet i Linköping, där läkarna gjorde sitt bästa för att reparera de fruktansvärda skadorna. Ögat lagades hjälpligt, men synen gick inte att rädda.
- Jag blev blind på vänster öga, konstaterar Conny Fransson.
Efter olyckan blev han sjukskriven i flera månader. Conny Fransson säger att han till en början inte tänkte så mycket på vad det förlorade ögat skulle ställa till med. Han var hela tiden klar över att han skulle tillbaka till jobbet, och övertygad om att han skulle kunna gräva tillräckligt bra trots sin enögdhet. Det visade sig dock att det var mycket svårare än han trott.
- Jag provade att gräva, och med tiden insåg att jag inte skulle fixa det. Man blir mycket tröttare med bara ett öga, och avståndsbedömningen fungerar inte.
Problemen var många. Conny Fransson kunde till exempel inte längre byta tänder på skopan. Att gräva gick inte heller bra.
- Även om det jag grävt såg bra ut från hytten kunde jag se när jag gick ut och kontrollerade att det inte blivit rätt.
Under hösten och vintern höll han ändå verksamheten igång, han hyrde ut sina maskiner, och lät också praktikanter hjälpa till med jobben. Trots svårigheterna slocknade aldrig hoppet om att snart vara tillbaka i maskinen, och han säger att han aldrig tänkte tanken att ge upp vare sig yrket eller företaget.
- Driften att klara sig själv har alltid varit större, och jag har alltid tänkt att jag snart skulle vara tillbaka och gräva själv.
För att klara det måste han dock få hjälp. Conny Fransson tog därför kontakt med försäkringskassan. De hade inga egna förslag på lösningar, utan Conny fick själv lägga fram vilken hjälp han behövde för att kunna fortsätta arbeta.
- Jag ville ha ett styrsystem som hjälp, och föreslog det.
Försäkringskassan uppgav då att de bara kunde stå för hälften av kostnaderna. Den andra hälften måste han betala själv.
- Men det ville jag inte gå med på, jag köper inte systemet för egen vinning utan för att kunna fortsätta gräva, säger Conny Fransson, som ägnade en stor del av vintern åt att korrespondera med Försäkringskassan.
Men det hjälpte inte. Då vände han sig till Maskinentreprenörernas branschförening ME. De hjälpte honom att skriva ett nytt brev där de begärde att Försäkringskassan skulle stå för hela kostnaden. Brevet tog rejäl skruv.
- Deras bläck i pennan var nog skarpare än mitt eget, för nu har jag fått grejer för 300 000 kronor, säger Conny Fransson lakoniskt.
Han fick sitt styrsystem, ett positioneringssystem från Trimtec, i februari. Sedan dess har han arbetstränat, trimmat in systemet och övat sig på att använda det. Det är lätt att använda, det är bara att läsa innantill, säger han. Utrustningen han fått är densamma som finns i många andra grävmaskiner, där förare med full syn arbetar. Grävarmen är utrustad med sensorer som ger signaler in till en dator om var skopan och armen befinner sig.
- Men jag har större hjälp av det än de som ser.
Med hjälp av styrsystemet kan Conny på en display i hytten se både höjder och lutningar. Han behöver därför inte anstränga ögat i onödan, och ser dessutom precis var och hur mycket han behöver gräva. Systemet kan kompletteras med gps, men Conny Fransson ser ingen vits med det i dagsläget. Det finns ändå inga digitala kartor på de jobb jag har. Han har vant sig vid att förlita sig på tekniken i stället för på sina egna ögon, och även om han inte tror att systemet innebär att alla problem löses tror att han det räcker tillräckligt långt.
- Jag kommer att klara mig nästan lika bra som innan skadan.
Conny Fransson är glad över att han inte gav upp kampen. Han tror att många i en liknande situation skulle ha lagt ner företaget, och tänkt att det inte var möjligt att fortsätta arbeta efter en så svår skada.
- Det är nog lätt hänt att man tänker så. Men det är bra att veta att man faktiskt kan få hjälp att fortsätta.
Han är mycket tacksam mot framförallt Ulf Andersson, vice vd, på ME, som engagerat sig personligen i hans fall.
- Det är tack vare Ulf jag sitter här, och insikten jag kommit fram till är att det är mycket värdefullt att vara med i en organisation som ME.
Conny Fransson har några dagar kvar på jobbet i Abbetorp, och lägger undan kaffekoppen för att återvända till grävmaskinshytten. Det är dags att gräva vidare i skogen.
- Det är helt fantastiskt att få vara ute igen, vad mer kan man begära?
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.