Smal dumper med unik historia
Bells dumper har en annorlunda historia, maskinen var ett beställningsjobb från den sydafrikanska gruvindustrin och var länge en helt isolerad produkt. Sedan Sydafrika kommit in från kylan har dumpern spritt sig över världen.
- Belldumpern är dessutom lättare än många av konkurrenterna, förklarade Svante Cordestam.
Ett annat av de argument Cordestam för fram när det gäller Bell är att de är tillräckligt smala för att få köras på svenska vägar. Volvos dumprar är 2,88 meter breda, och Bells bara 2,60. Bells modell för år 1999/2000 klarade precis de svenska breddkraven, om den utrustades med andra fälgar. Men modellen 2001 var för bred.
- Men då sa exportdirektören att jag skulle räkna ut vad det skulle kosta extra att tillverka maskiner som klarar de svenska måtten. Det blev cirka 14 000 kronor.
Sedan dess tar Bell fram speciella maskiner för den svenska marknaden. Det blir cirka sex maskiner per år.
Svante Cordestam berättar gärna Bells unika historia. Maskinen utvecklades i Sydafrika under apartheidtiden, då man inte kunde importera andra märken. Gruvindustrin gick ihop och vände sig till Bell, som tillverkade små lastmaskiner, och bad dem ta fram en dumper. De bekostade produktutvecklingen och deras krav var att få en dumper som kunde gå 24 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Diamant- och guldgruveägarna såg inte kostnaden som ett problem. Det viktigaste var att få fram en driftsäker dumper.
Den första dumpern var klar 1984, och när Sydafrika öppnades mot världen i början av 1990-talet kunde märket ta sig ut på världsmarknaden. 1998 presenterades den i Europa, och nu är den ledande på vissa marknader. Till Sverige kom den första Bell-dumpern år 2000.
- En kille som blivit sur på Volvo letade på nätet efter andra märken. Han hittade en Belldumper och tyckte det var intressant. Fler kollade in sidan, de beställde broschyrer och sedan ringde de mig och frågade om jag inte kunde ta hit maskinen åt dem.
Svante Cordestam var inte nödbedd. Han hade känningar i Sydafrika och fick snart tag på Bells exportdirektör. Men han höll på att starta upp bolag i England, Tyskland och Frankrike, och hade inte tid. Cordestam fick då löfte om att få ta med sig kunderna och titta på maskinen i England.
- Jag åkte dit, och blev eld och lågor. Jag köpte tre maskiner och på den vägen är det, nu är vi Bells generalagent på Volvos bakgård.
Ulrika Andersson ulrika@ entreprenad.com