Att kombinera Alfa Romeo med diesel är väl nästan osannolikt för renläriga Alfafantaster. Men då har dom inte kört nya Alfa Romeo 159 JTDM med den nya femcylindriga turbodieseln på 200 hk och med ett riktigt trevligt vridmoment på 400 Nm. Synd bara att allt förmörkas av ett för högt pris. För er som inte vet det så var faktiskt Alfa Romeo först ut med den numera helt rådande common railtekniken. Som Fiatkoncernen sedan sålde till Bosch. Alfa Romeo har väl inte tidigare gjort sig kända för hög kvalitet och säkerhet. Men den nya 159 sänder andra signaler. Den närmar sig mycket mer etablerade märken i form av materialval och ljudnivå. Vi tycker att det är få bilmärken som kan erbjuda en sådan design som Alfa Romeo nu visar upp. Men fortfarande finns det missar som retar upp en, men vadå, lite spill får man räkna med. De små runda instrumenten i panelen är inte precis lättlästa, men snyggt är det. Avställningsytor är obefintliga, det finns inget handtag för att öppna bagageluckan och själva öppningen är inte gjord för att kunna lasta i barnvagnar. En kylbox fick vi vicka och rätta in innan vi kunde lasta in den. Och baksätet är trångt. Fällbart baksäte kostar extra. Nej, det är andra värderingar som gäller. Först designen. Som får många att le. Men det roligaste är att köra bilen. Stolarna är inte alls urskålade som man kanske skulle kunna tro. De är bekväma. Dem femcylindriga turbodieseln låter fortfarande som en diesel. Men vi upplever den nya dieseln som lite mjukare i gången än den tidigare. Den är inte lika giftigt framträdande. Mer mjuk när man påkallar kraft. Missförstå mig inte. Det är absolut inget fel på motorn, snarare tvärtom. Det är en rad egenskaper med bilen som tilltalar mig. Motorn, den distinkta sexväxlade manuella lådan. Mycket långt ifrån andra standardlådor där växlarna bara slinker in. Här växlar man och det känns. Sedan har bilen det där underbara chassiet. Fast fjädring, men ändå bekväm på motorväg. På vägar där Vägverket fortfarande inte fyllt i hålen kan det bli hårt ibland. Bilen är liksom tidigare mycket lättplacerad på vägen. Endast en mycket lätt korrigering behövs. Framför allt märks detta tydligt när man får rasta ut bilen på krokiga, asfalterade vägar där man kan placera bilen på vägen, korrigera in- eller utgång ur kurvor. Det är här som det är som roligast. Motorn har hög kapacitet. Dieseln varvar skönt. Fjärde växeln är rent underbar vid omkörningar. Ett vridmoment på 400 Nm gör att man inte precis behöver växla särskilt ofta. Men kör man en Alfa med en sådan här motor vill man växla. Den här dieselmotorn är snål. Vi körde som lägst på 5,9 l/100 km. Och går på låga varv. I 100 km på sjätte växeln 1750 varv. 110 km 1 850 varv. Det ger en låg och behaglig ljudnivå. Kollegor som testat den fyrcylindriga bensinmotorn på 185 hk har klagat på hög förbrukning och högt varvtal. 3 100 varv vid 110 km på sjätte växeln Största nackdelen är priset på bilen. Prislappen kan snabbt närma sig 400 000 kronor. Då måste man vara mycket Alfavän. Andrahandsvärdet är skakigt. Plus höga reservdelspriser. Men roligt är det.

Göran Bergstrand goran@entreprenad.com

Till senaste nytt