Den har ett världsrykte och är omtalad och välkänd i många länder. Nu firar den 40-årsjubileum och är tillverkad i 50 000 exemplar. Volvos dumper har gjort ett segertåg över världen.

Ett mått på framgång och respekt var när vi stod ute på prärien i Kansas tillsammans med en amerikansk entreprenör och vi såg hur amerikanska förare och Cats schaktvagnar ideligen körde fast. Kunde förstås inte undslippa mig kommentaren: Hade du nu kört med svenska dumprar hade de aldrig kört fast! Svaret kom direkt: Jo, jag vet att de svenska dumprarna är en av världens bästa maskiner! Mannen bakom själva idén var Carl Lihnell, som med vår måttstock är en legend inom anläggningsbranschen. Hade själv förmånen att under mina år hos dåvarande Volvo BM få samarbeta med honom. Volvos tidräkning för dumprarna startade 1966 när Grus-Kalle kom. Men historien med Carl Lihnell startade redan 20 år tidigare, 1946. I mars 1946 patentsökte bröderna Lihnell en konstruktion där traktor- släpvagnen försågs med egna drivhjul. 1957 flyttade företaget till Braås, några mil utanför Växjö där man fortfarande håller till. Nu i helt moderna lokaler. Varför jag poängterar det sistnämnda är att man ända fram till 1970-talet hade jordgolv i en del av fabriken. 1958 presenterades dumpervagnen. Ett samarbete med Bolinder-Munktell tog fastare form. Försäljningen ökade, efterfrågan steg och man sålde även på export. Åren 1964 till 1966 blev nyckelår för den då lilla småländska industrin. I början på 60-talet fick några anställda arbeta med ett hemligt projekt som hade som målsättning att skapa en skogsmaskin med ramstyrning och drivning på alla hjulen. 1964 kom Timmer-Kalle. 1965 slöt Livab ett samarbetsavtal med Bolinder-Munktell. Ett resultat av detta blev att de båda företagen arbetade närmare varandra. Ett annat var att produktnamnet Livab försvann som varumärke och ersattes med BM Volvo. 1966 kom Grus-Kalle. Som helt och hållet vände upp och ner på invanda arbetssätt. Ett nytt transportsätt såg dagens ljus. Här kom ett nytt transporttänkande. Fram till nu startade man i ett vägprojekt med att anlägga provisoriska anslutningsvägar. Med detta nya dumperkoncept skulle byggarna slippa en stor del av detta arbete vilket innebar tids- och kostnadsbesparingar. Grus-Kalle blev den första ramstyrda dumpern med drivning på alla fyra hjulen. Lastkapaciteten var tio ton. Cirka 400 exemplar såldes under några år. Men det smiddes helt andra planer i Braås. Man utvecklade en tyngre, boggieförsedd och ramstyrd dumper som kom att heta DR 860. Lastkapaciteten var 15 ton. Snacka om arbetshäst. Den kom att helt och hållet förändra arbetssättet vid byggande av till exempel vägar. 1967 kom den. Redan 1971 hade 1 000 enheter hittat ägare. Totalt tillverkades 11 000 exemplar av 860 och 861. En annan milstolpe i den svenska dumperutvecklingen hos Volvo var 1979 när 5350 introducerades. Den kunde köras i 50 km. Sexhjulsdrift blev mycket populärt, men denna modell kom lite sent. Konkurrenter hade börjat vakna och satte Volvos dumpertillverkning under press. En hel del tekniska problem gjorde att 5350 fick en tung start. Efterfrågan på större dumprar med högre kapacitet ökade markant. I väntan på dem höjde fler ägare till 5350 korgsidorna för att kunna lasta mer. Slag i slag kom de nya modellerna: A30, A35 och A40. 1993 introducerades C-serien med bland annat en mer miljövänlig motor och automatisk transmission. Starkare motorer med helautomatisk transmission höjde verkligen körbarheten. Att köra en mustig A40D med en 400 hk stark motor är en riktigt trevlig upplevelse. Nu är det inte enbart dumprar som levererats från Braås. En påhittig påbyggnadsverksamhet har gjort att själva dragaren kunnat dra andra saker. Särskilt industrin har funnit en god leverantör här. Dumperfabriken i Braås ska tacka Volvokoncernen för dessa stora framgångar. Tänker inte bara på Volvos omfattande distributionsnät runt om i världen, utan också Volvos ekonomiska muskler som varit bra att ha när de ekonomiska tiderna inte var så särskilt lysande. I de mest besvärliga tiderna lånades personal ut till andra Volvoenheter när sysselsättningen var låg och när efterfrågan svek. En smått klassisk kommentar är från en av direktörerna när man trots låg efterfrågan fortsatte tillverkningen och det började bli fullt med dumprar i lager: Nu står det så många dumprar på gården att vi får svårt att lägga snön på fria ytor!

Göran Bergstrand goran@entreprenad.com

Till senaste nytt