Glöm betongbask, slagregn och skor med stålhättor. Nu är det inneskor, vita handskar och behagligt inneklimat som gäller vid bostads- produktion. Halverad byggtid, sänkta kostnader och högre kvalitet utlovas på köpet när en avancerad form av industriellt byggande gör sin entré i Sverige Down town Hallstahammar har man under några veckor sett en märklig NCC-blå byggnad, i Eskilstuna likaså och i Sundbyberg reser sig i skrivande stund ett stålskelett som tyder på att ytterligare en är på väg att etableras. Resten av Sverige får vänta, men inte så länge till. Innan en helt nyutvecklad produktionsmetod för bostäder egentligen kommit igång finns beställningar för 200 lägenheter under 2006 och ytterligare 600 under 2007. I Hallstahammar finns den blå byggnaden inte längre kvar. När den plockades bort blottades ett modernt nytt bostadshus i fyra våningar som monterats väl skyddat för väder och vind. Byggnaden är det hittills främsta svenska svaret på den branschrevolution som i Storbritannien går under begreppet Rethinking Construction och ett tecken på att byggandets framtid redan är här. Betydelsen för framtiden är än så länge svår att värdera, men det nya konceptet visar att det finns en hel del kreativitet i den svenska byggbranschen. Bara det ger gott hopp om en ljusare framtid. Det aktuella projektet, som kallas NCC Komplett, började egentligen hösten 2002. Fredrik Anheim, chef för det industriella byggandet i koncernen, ville göra en bred och branschöverskridande översyn över just industriellt byggande. Målet var att hitta möjligheter att pressa kostnader och byggtid och helst förbättra kvaliteteten. Han ansåg sig behöva ett par miljoner kronor och ett och ett halvt år. Vid en förfrågan till NCC:s koncernchef Alf Göransson kom svaret snabbt. Jag fick fyra gånger så mycket som jag begärde, men bara halva tiden. Därefter har det gått snabbt. Från blankt papper till helt produktions- färdigt koncept tog det 44 månader, berättar Fredrik Anheim. Kunskap och inspiration hämtades från den tillverkande industrin och från högskolor. Inte för inte har exempelvis Toyota ofta framförts som föredöme när byggbranschen internt diskuterat sin framtid. NCC vände sig bland annat till Scania, Atlas Copco, Kockums och ABB, industriföretag som sitter med enorma mängder värdefull information. Svårigheten låg framför allt i att från ingenting skapa ett koncept som ingen absolut ingen annan hade arbetat med tidigare. Byggbranschen jobbar generellt enligt ett invant mönster. I praktiken börjar vi från ruta ett vid varje nytt byggprojekt. Det räcker inte att trimma den befintliga byggprocessen. Utvecklingen måste brytas. Det har vi gjort nu i vår hittills största produktinvestering, säger Olle Ehrlén, vd för NCC Construction Sverige. I praktiken vändes på varenda sten i byggprocessen. Naturligtvis med visst fokus på själva produktionen, men väsentliga faktorer var också inköp, leverantörer, under- entreprenörer, transporter, mellanled, miljö, arbetsmiljö, redskap och mycket annat. Absolut ingenting var heligt. Budskapet var "Kill your darlings". Gränser och ansvarsområden har setts över. Varför köpa insatsvarorna från mellanled, varför slösa med, tid, mil och utrymme genom att utnyttja egna och andras lager när materialtillverkarna kan leverera direkt till produktionen vid exakt det tillfälle då produkterna ska användas? Varför köpa en detalj av en lokal leverantör om en kinesisk tillverkare kan leverera samma produkt bättre, billigare och snabbare? Naturligtvis är det enklast att köpa det vi behöver från Sverige och med stor säkerhet kommer vi att köpa större delen av materialet på vår hemmamarknad. Jag tror dock att andelen utländskt material på sikt kommer att öka. Nu i början köper vi till exempel en del elektriskt material från Kina och stål från Polen, säger NCC:s koncernchef Alf Göransson. Att det fanns goda möjligheter att förbättra byggprocessen stod snabbt klart. Rätt snabbt fastställdes också var navet för verksamheten skulle vara: Bulten Kanthals tomma fabrik, ungefär en halvmil från järnvägsstationen i Hallstahammar. Skälen var många. Fabriksbyggnaden kunde förvärvas för en rimlig kostnad. Platsen ligger centralt belägen med goda kommunikationsmöjligheter till såväl väg- som järnvägsnätet. I bygden finns också gott om boende med erfarenhet från industriell produktion. I början bedrevs processen under största möjliga tysssstnad. Frågor om vad som tilldrog sig i fabriken förblev obesvarade. Många har dock ansett sig veta vad som sker bakom de ljusblå fasaderna. Mytbildningen om fabriksanläggningen nådde kanske inte riktigt sådana dimensioner som kring Area 51 i Nevadaöknen, där det enligt många "experter" ska finnas både ufon och utomjordingar, men under lång tid har intresset växt i takt med att information uteblivit. I slutet av april ändrades bilden. Efter investeringar på sammanlagt kring 300 miljoner kronor kunde statsminister Göran Persson 25 april förklara anläggningen invigd samtidigt som NCC föga blygsamt talade om tekniksprång och sjumilakliv. Vi har i varje fall inte hittat någon, någonstans i världen som drivit industriell teknik så här långt i byggsammanhang, säger Fredrik Anheim. Byggsystemet avses för flerbostadshus och innebär att husen till 90 procent byggs färdiga i fabrik, inklusive alla ytskikt och installationer. Därefter transporteras de i form av "platta paket" i täckta lastbilar till byggplatsen där de monteras av fyra personer per hus i de NCC-blå monteringshallar som garanterar att hela byggprocessen bedrivs utan skadlig påverkan från regn, snö och annan typ av väderpåverkan. Den här produktionsmodellen innebär också att vi i alla lägen kan skapa bättre ergonomiska förutsättningar för personalen. Risken för förslitningar och skador minskar, säger Fredrik Anheim. NCC:s ledning betonar också att systemet inte begränsar arkitektens arbete, Tvärtom utlovas stor flexibilitet vad gäller exempelvis vinklar och väggarnas längd. Vissa restriktioner finns dock. Våningshöjden är satt till högst 2,6 meter och byggnaderna ska inte vara mer än åtta våningar höga. Begränsningen är dock inte betingad av konstruktionsskäl utan mer av de myndighetsstyrda regler som gör det dyrare och mer komplicerat att bygga hus högre än just åtta våningar. Fabriken är dimensionerad för produktion av ungefär 1 000 lägenheter per år med ungefär 60 personer sysselsatta. Dagens bedömning är att leveranser kommer att ske till större delen av landet. Troligen blir det inget i övre Norrland på grund av de långa transporterna. Av samma skäl torde det heller inte bli något hus enligt det nya konceptet i Danmark. Däremot kan delar av Norge vara tänkbara marknader. NCC:s ledning räknar med att huvuddelen av produktionen kommer att användas till egna projekt, men letar också externa kunder, där exempelvis Riksbyggen redan lär finnas. Statsministern verkade i samband med invigningen rejält imponerad över initiativet. Det är första gången jag ser någon ta ett så här samlat grepp. Vi har inte haft för mycket av konkurrens i byggsektorn. Det är bra att branschaktörer själva tar initiativ att pressa kostnaderna. Det behövs. Vi i Sverige behöver bygga runt 50 000 bostäder per år för att få en uthållig bostadsproduktion. Det är nödvändigt för att få en rörligare befolkning. Den här satsningen kan hjälp oss att uppnå den målsättningen, säger Göran Persson. Alf Göransson lovar att NCC med sin nya produktionsmetod kommer att kunna bygga på ett sätt som är ekonomiskt konkurrenskraftigt jämfört med alla former av platsbyggeri. Huruvida slutkunden snabbt kommer att märka någon större skillnad på hyresnivåerna är inte riktigt lika givet. Entreprenören sätter inte hyrorna. Dessa påverkas i hög grad av faktorer som markpriser, avgifter och skatter. Inte minst brukar kommuner och skattemyndigheter vara skickliga på att hitta nya intäktskällor där hushållen kan tänkas få någon krona över. Primärt är det ändå systemet med bruksvärdeshyra som slutligen avgör var hyresnivån hamnar. En uttalad förhoppning är dock att den nya tekniken ska stimulera andra aktörer till nytänkanden och lösningar som pressar kostnaderna även i andra former av byggandet. På så sätt kan det bli en prisspiral neråt som gynnar slutkonsumenten, det vill säga lägenhetsinnehavaren. Metoden har även andra poänger som på sikt borde kunna ge den skjuts som behövs för att arbetsgivare och fackföreningar ska kunna enas om ett kollektivavtal utan den nuvarande detaljregleringen och utan de ackordskrav som är ett av de största hoten mot kvalitet, arbetsmiljö och trivsel på arbetsplatsen. Ackordslönesystemet baseras i grunden på att så mycket arbete som möjligt ska utföras på så lite tid som möjligt. Det ökar risken för både arbetsskador och kvalitetsbrister samtidigt som löneformen kan uppmuntra till att använda mer material än vad som egentligen behövs. Dessutom sker regelbundna omförhandlingar var tolfte vecka på bygget, vilket ofta i onödan leder till stora slitningar inom personalgruppen. Genom att flytta produktionen till fabrik kan allt arbete utföras i en rimlig takt, med ergonomiskt utformade hjälpmedel, vilket gynnar alla parter. Samtidigt betonar NCC att man genom att pressa kostnaderna på det här sättet erbjuder ett alternativ till de företag som försöker konkurrera kostnadsmässigt på marknaden med hjälp av utländsk arbetskraft som med våra mått mätt är underbetald. Metoden kan också vara ett sätt för branschen att möta den brist på kompetent arbetskraft som befaras när den stora gruppen 40-talister som nu närmar sig pensionsåldern. Men framför allt handlar det om att ge en rejäl vitamininjektion till den svenska byggbranschen och en möjlighet till sänkta boendekostnader.

Morgan Andersson morgan.andersson@allerbusiness.se Till senaste nytt