Hallstahammar tar täten
Vad gör en speedwayförare som i full fart är på väg att trängas av banan? De flesta väljer att slå av på takten och möjligen göra ett nytt omkörningsförsök i nästa kurva. Heter man Tony Richardsson försöker man hitta en alternativ lösning, gärna en lösning som inte finns.
En minst lika okonventionell lösning presenterades för förstummade åskådare och chanslösa konkurrenter av Dick Fosbury i Mexico-OS 1968. Genom att vända ryggen mot höjdhoppsribban i upphoppet seglade amerikanen högre än alla andra. Höjdhoppet har inte varit sig likt sedan dess.
Nu är det byggindustrins tur att ta ett tekniksprång som enligt initiativtagarna på NCC halverar byggtiden, sänker kostnaderna och förbättrar kvaliteten. I förra veckan presenterades en helt ny produktionsteknik där inte minst den tillverkande industrin inspirerat till ett i stora delar nytt tänkande.
Industrialiserat byggande i sig är inte nytt, men med Bulten Kanthals tidigare nedlagda fabrik i Hallstahammar som nav har NCC utvecklat en produktionsteknik som bygger på en i byggsammanhang extremt hög precision. Detta kombineras med att alla ingående byggkomponenter tillverkas i fabrik, insatsvarorna köps från materialtillverkarna utan fördyrande mellanhänder och allt levereras just in time.
Till och med när själva byggnaden, som kan vara upp till åtta våningar hög, monteras görs det under kontrollerade former i väderskyddade hallar. I själva verket görs arbetet av montörer iförda inneskor och vita handskar!!!
Huvuddelen av materialet kommer - än så länge - från svenska tillverkare, men tanken är att pressa kostnaderna ytterligare genom att hitta tillräckligt kvalitetsmedvetna leverantörer även i andra länder. Redan vid starten hämtas en del material från exempelvis Polen och Kina.
Visst är det ett riskprojekt. Och det krävs mod, massor med mod för ett börsnoterat företag att investera 300 miljoner kronor i en nedlagd fabrik för att satsa på en helt oprövad teknik. Entreprenad återkommer i ett kommande nummer med en utförlig presentation av projektet.
Byggindustrin har i många år fått kritik för att vara allt för låst vid gamla tekniker och ovillig att utveckla produktionen. NCC:s tekniksprång har gett såväl belackare som konkurrenter något att tänka på.
Med stor säkerhet kommer den nya modellen dessutom att resultera i förändringar även i det traditionella byggandet. Även i fortsättningen kommer det traditionella platsbyggeriet att dominera på de svenska byggarbetsplatserna, men det kommer att krävas ett stort mått av effektivisering, även på NCC:s egna arbetsplatser för att inte pris och framför allt skillnaderna i produktionstid ska bli alltför markanta.
Den nya tekniken är inte lika personalkrävande som traditionellt byggande. Därför kan man också se den som ett sätt att lösa den förväntade bristen på kompetent arbetskraft.
Det finns också en helt annan trolig effekt. I dag störs ofta arbetet på byggarbetsplatserna av de återkommande ackordsförhandlingarna. Kollektivavtalen gör det dessutom möjligt för facket att förhandla fram - för slutkunden - onödigt dyra lösningar för att vissa arbetsuppgifter ska kunna utföras på bästa sätt. Resultatet blir annars allt för ofta störningar i form av strejker, blockader eller maskningsaktioner.
Hittills har det inte funnits några egentliga alternativ. Nu finns plötsligt alternativet och det kan vara det steg i rätt riktning som gör att Maskinentreprenörerna och framför allt Sveriges Byggindustrier och deras fackliga motparter kan teckna kollektivavtal som gör det möjligt att ge individen större inflytande över sin arbetssituation, förbättra kvaliteten på utfört arbete och minska risken för arbetsskador och olyckor. Det vore en efterlängtad utveckling som både skulle gynna slutkund och byggnadsarbetare.
MORGAN ANDERSSON
morgan.andersson@allerbusiness.se