Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten finns inget "underhållsberg". Däremot väntas en gradvis, stadig ökning av förnyelsetakten av det svenska VA-nätet. Ledningarna är i relativt gott skick, och det som avgör en lednings livslängd är inte ålder utan rörets kvalitet och hur noggrant läggningsarbetet utfördes. Sedan vatten- och avloppsnätet började byggas i början av 1900-talet har antalet ledningar i marken blivit enormt många. Det allmänna VA-nätet i Sverige räcker fyra varv runt ekvatorn, och lägger man till de privata servisledningarna som går in till folks hus blir det 1,5 varv till, säger Hans Bäckman, områdesansvarig för rörnätsfrågor på Svenskt Vatten, en branschorganisation för kommunala vattenverk. Nyanskaffningsvärdet för VA-verkens alla ledningar är 400 miljarder kronor. Det är ett imponerande kapital vi har att förvalta, säger han. För det handlar just om att förvalta. Ledningsnätet är i princip fullt utbyggt, och behovet av att lägga ner helt nya ledningar är litet. Däremot måste man hålla de ledningar som redan finns i trim. Förnyelseproblematiken är en högt prioriterad fråga framöver, säger Hans Bäckman. Han ser inte "underhållsberget", där många ledningar måste bytas ut på en gång, som ett troligt scenario. Det som behövs är en långsiktig och välplanerad förnyelseplanering, vilket kommer att leda till en gradvis stadigt ökande förnyelsetakt. Hälften av de svenska VA-ledningarna är yngre än 35 år och de stora nyanläggningarna gjordes på 1960- och 1970-talen. Det finns riktigt gamla ledningar på sina håll, men Hans Bäckman betonar att åldern i sig inte behöver avgöra hur länge en ledning håller. Ålder är ett mycket trubbigt mått, det beror på rörkvaliteten och hur man lade ner ledningen, det kan ha gått för fort och då håller de kanske inte måttet. Utmaningen nu är att hitta bra kriterier för vad som krävs för att ta beslutat att en viss ledning måste renoveras eller bytas ut. Att byta för tidigt är lika fel som att byta för sent, säger Hans Bäckman. Han uppger att förnyelseplanering av va-nät ett av de mest prioriterade forskningsområdena för Svenskt Vatten. Ett samarbete med Norge startas nu med ett projekt för att internationellt inventera förnyelsemetoder och hitta kriterier för att avgöra ledningars livslängd. Det som avgör en lednings livslängd är framförallt tre saker: rörens kvalitet, hur genomtänkt ledningarna är projekterade och hur noga ledningsbyggarna, i såväl entreprenader som i egen-regi, var vid anläggningen. Det är mycket viktigt att man gör rätt, och följer de anvisningar som finns, säger Hans Bäckman. Det gäller till exempel att packa jorden på rätt sätt. Ledningsbyggarna måste göra ett omsorgsfullt arbete, ledningen ska inte hålla bara för barnbarnen, utan minst för barnbarnsbarnbarnen. Hans Bäckman nämner också täthetsprovningarna, där många inte känner till att man måste ha tillstånd för Arbetsmiljöverket för att få prova tätheten för avloppsledningar med luft. Det är en säkerhetsfråga.Rörkvaliteten är också av stor betydelse. 2005 försvann SIS-märkningen som användes för bland annat plaströr, och den CE-märkning som kommer är enligt Svenskt Vatten inte riktigt användbar. Det är ingen teknisk kvalitetsstämpel, och även rör som inte motsvarar den nordiska kvalitetstraditionen kan komma att CE-märkas. VA-branschen i Sverige och de övriga nordiska länderna har därför tagit fram en egen frivillig kvalitetsmärkning, Nordic Poly Mark, genom samarbete i Insta-Cert. Det är viktigt att beställaren specificerar vilken rörkvalitet som ska gälla. Vi hoppas att den nordiska kvalitetsmärkningen ska göra det lättare. För att veta när det är dags att byta ut en ledning övervakar vattenverken och kommunerna sina ledningar noggrant, och följer så kallade störningsnyckeltal, det vill säga uppgifter om läckor per kilometer och år, utläckage, stopp i avlopp, leveransavbrott etcetera. Ökar störningsnyckeltalen för en viss ledning får man fundera på om det kanske är dags att göra något åt den. Det är viktigt att ha en strategi, kontrollera både funktionen och konditionen, följa upp driftstörningar och planera för aktiva undersökningar, säger Hans Bäckman.Svenskt Vatten håller också på att bygga upp en central statistik över VA-systemen, för att bättre kunna ta fram nationella jämförelser om VA-verksamheten. Databaser och digitala kartor används i allt större utsträckning för att kunna hantera all information. När man tagit beslutet att en viss ledning måste bytas ut, gäller det att bestämma sig för om den nya ledningen ska läggas om eller renoveras schaktfritt eller anläggas på ett annat sätt. När det gäller dagvattenledningar så går trenden mot mer på långsiktigt hållbara lösningar där dagvattenavrinningen begränsas eller utjämnas med mer naturanpassade lösningar. Men det är inte så vanligt att vi gräver upp fungerande dagvattenledningar för att ersätta dem med en grönare lösning, säger Hans Bäckman.

Ulrika Andersson ulrika@entreprenad.com

Till senaste nytt