Vägstrid i Västerbotten
Av I det innersta av Västerbotten, nära gränserna både till landskapet Lappland och Västernorrlands län, bygger Kaj Johansson Åkeri en väg. Den nya vägen är efterlängtad, det handlar om 17 kilometer mellan Mjösjöby och Bredträsk i Bjurholms kommun, en sträcka som ska byggas om. Detta är klassisk glesbygd, landskapet är hisnande vackert, vägen dit evinnerligt lång och kurvig och i mars i princip en onödigt spännande israllybana. Husen är få och ligger långt ifrån varandra. Många är helt övergivna, och de människor som faktiskt finns här är mest äldre bybor, som nu äntligen ska få en bättre väg hem.
Kaj Johansson Åkeri vann uppdraget i konkurrens med både Vägverket Produktion, Skanska och NCC. Jobbet är konventionellt, det gäller att schakta ur och terassera, och förse vägbanan med ny överbyggnad.
– Vi har schaktat 250 000 kubikmeter jordmassor, och ska fylla upp vägen med 230 000 ton bergkross från vår egen täkt, och sedan ska även vägen beläggas, förklarar Per-Jonas Johansson, arbetsledare på Kaj Johansson Åkeri.
Uppdraget påbörjades i april 2005, och ska vara klart i september 2006. Under arbetets gång har man haft i snitt ett 20-tal enheter igång. Arbetet har flutit på bra nästan hela tiden, utan för mycket snö och kyla. Totalt ska man schakta bort 250 000 kubik, och i början av mars återstod endast 30 000 kubik.
Ett par incidenter har dock strulat till det för företaget. Den största huvudvärken är den vägstrid man hamnade i med kommunen.
Åkeriet sökte tillstånd för att få starta en bergtäkt i Grönåker, inte långt från vägprojektet.
– Det gick planenligt, länsstyrelsen gav oss lov eftersom det handlade om en objektstäkt, berättar Kaj Johansson, vd på företaget.
Tanken var att börja bryta material i augusti 2005. Bjurholms kommun begärde dock förlängd yttrandetid, och motsatte sig sedan att åkeriet skulle få transportera bergmaterial genom byn. I stället måste de bryta en ny väg, ansåg kommunen.
– Vi tyckte att det var orimligt, det kostar bland annat massor av pengar. Så vi överklagade, säger Per-Jonas Johansson.
– Dessutom så ville byborna att vi skulle använda byavägen, så vi blev rätt förvånade över att få nej, berättar Kaj Johansson.
Striden om rätten att använda byvägen drog dock ut på tiden. Ärendet är ännu inte avgjort, och vilar i dag i Miljödomstolens händer.
Men, medan rättvisans kvarnar malde, måste åkeriet få iväg bergmaterial från täkten till vägen.
– I december blev vi tvungna att ge upp, vi kunde inte vänta längre, säger Per-Jonas Johansson.
Man bröt en ny väg, och började köra i skytteltrafik för att hinna få iväg allt material i tid.
– Vägen är en vinterbilväg, när tjälen går ur marken förfaller den. Därför måste allt material vara på plats innan våren, säger Per-Jonas Johansson.
På 3,5 månad, från december till mars, har man förflyttat 230 000 ton berg.
– Vi har lagt mycket på upplag, och har lånat en åker för att få plats med allt, berättar Stefan Johansson, ekonomiansvarig på åkeriet.
Kaj, Per-Jonas och Stefan Johansson säger att bygget inte försenats på grund av vägproblemen.
– Vi har gjort allt vi kan för att få klart med vägfyllningen, säger Per-Jonas Johansson.
Trots att man fick ge vika, åtminstone tillfälligt, är företaget fortfarande engagerade i striden, och hoppas få rätt i Miljödomstolen.
Ett ras satte också käppar i hjulet. En dag i höstas skulle man lägga ner en trumma i den nya vägbanken.
– Sättningar längst ut i vägbanken gjorde att vi tvingades att avbryta jobbet, för att reda ut markförhållandena med beställaren, berättar Per-Jonas Johansson.
Frågan var om marken höll, gjorde den inte det skulle man kanske bli tvungen att lösa in ny mark, och flytta vägen längre in från stranden. Innan utredningen ens hann starta visade naturen själv vad som måste göras.
– Vi hade lagt ner arbetet på platsen, och sedan åkte hem för att göra helg. Dagen efter ringde en bybo, helt förfärad, och berättade att 40-50 meter av vägen rasat ner i sjön, minns Per-Jonas Johansson.
Han berömmer beställaren, Vägverket Region Norr, som genast ryckte ut med geotekniker och började undersöka marken.
Det visade sig att vägen inte gick att rädda, det blev till att lösa in ny mark och bryta en kilometer ny väg lite längre upp i backen.
– Beställaren gjorde ett jättejobb och löste det snabbt. Raset innebar vissa förseningar för oss, men nu har vi bara 30 000 kubik kvar att schakta innan vårförfallet, säger Per-Jonas Johansson.
Han beskriver trots allt hela projektet som både lyckat och väl genomfört.
– Vi löser de problem som uppkommer, och vi kommer att bli klara i god tid.
Fotnot: Läs mer om Kaj Johanssons Åkeri här (klicka på länken).
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.