Stan förändras och det finns bättre sätt att utnyttja de värdefulla kvadratmetrarna än ett parkeringsgarage i sju plan. Därför har Rivners sedan oktober förra året, på uppdrag av totalentreprenören NCC Construction, bilat, krossat och svetsat sig ner genom armeringsjärn och betong våning för våning. Allt ska vara klart sista mars. Huvudsakligen ska fastigheten bli huvudkontor åt Hennes & Mauritz vars ägare lämpligt nog även äger fastigheten. Richard Steen, som är Rivners arbetschef på platsen, har ingen lätt uppgift. Buller, avgaser och damm inte helt ovanliga faktorer vid rivningsarbeten ska helst inte existera i innerstan. Vi fick stryka helgarbetet efter första månaden. Sen fick vi bara jobba till sju på kvällen med maskinerna och bila max en timme per dag, säger Richard Steen. Sammanlagt har det inneburit mer manuellt arbete än vad som var tänkt men ljudnivån har inte varit ensam om att göra rivningen till en utmaning. Snart stod det klart att parkeringsgaraget, som byggts på 60-talet, innehöll maximalt med armering och stenhård betong i de bärande balkarna. Vi tappade en månad i början då vi inte rådde på kåken med de grejer vi hade. Nu har vi kört ikapp och ligger två veckor före, säger Richard Steen och konstaterar att han hade blivit för dyr om han tittat för mycket på byggnaden i förväg. För att klara den tjocka armeringen köptes nya betongsaxar in som höll vad de lovade. Saxarna från NPK var en positiv överraskning för oss. Många sa att det var bra grejer och det har varit kanonbra service och snabba leveranser. Vi hade en betongsax som gick sönder en fredagsmorgon och en reservdel från Holland var här på måndagen efter helgen. Kritikerna säger att det är gammal teknik som sett likadan ut i tio år men det viktigaste är ju att de funkar maskinförarna ser också vad de gör utan plåtar som är i vägen. Ingen vet varför det är så mycket armering. Balkarna var fruktansvärt hårda och stålet på betongsaxarna slets 50 millimeter i veckan. Då svetsade vi ändå om själva i verkstaden med hardoxstål som klarade sig längre, säger Richard Steen. Om byggnaden legat utanför stan hade man kunnat använde en höjdrivare på fyra man. Här var planen att med hjälp av byggkranen intill lyfta upp en minigrävare på taket. Även här fick man ta rejälare tag och nu lyftes en 22 tons Komatsugrävare upp på taket med hjälp av en mobilkran. Två våningar under förstärktes vartefter med stämp för att klara vikten. Swelogs tekniker hjälpte till under lyftet för att få de rätta fästpunkterna på maskinen allt som allt tog det en vecka. Sammanlagt har ett femtontal olika maskiner varit igång, rivningsrobotar, bobcats och bandgrävare. Även om det var svårt att förutspå armeringens styrka så visste Rivners på kilot hur mycket massor det skulle röra sig om. Kompaktlastarna som lyftes upp i lyftbesiktigade containrar skickade ner massorna i ett schakt till våning ett där de sedan skyfflades vidare ner på väntande lastbil. Redan nu har Rivners börjat riva under marknivå och på vissa ställen har NCC gjutit nya hisschakt och förstärkningar. De snäva marginalerna gör att inga maskiner får stå still. Vi har köpt in dubbelt av allt och kör växelbyten. När en maskin går sönder står det en maskin och väntar, vi har inte råd att stå still, då dras allting med. I normala fall hade vi kört vidare på något annat bygge men det går inte här. Cirka 6 000 kronor tickar för varje timme som går förlorad, berättar Richard Steen. Rivningen som är en av de större i modern tid inne i Stockholms city ställer även höga krav på säkerheten. Skulle en betongbit falla ner på gatan går det knappast att missa en människa vid rusningstid samtidigt som gatorna runtomkring inte får spärras av en meter. Skyddsnät ser till att ingenting händer.Att det gamla parkeringsgaraget håller på att försvinna är ganska svårt att upptäcka om man inte höjer blicken från gatan. Detta har lett till en del förvirring. Kunder till de nu rivna butikerna i fastigheten ska absolut in i deras affär som alltid funnits där. Vi har också haft folk som kört in med bilen och ska parkera i huset. Men de kommer inte så långt, säger Richard Steen, ler och skakar på huvudet samtidigt som en snickare ringer och klagar på avgaser i källaren. Man får ge och ta, men ibland känns det hopplöst. Skyddsombuden gör sin grej med all rätt men lagen är skriven för dem så det blir alltid vi som får flytta på oss, säger han. Som mest har 25 man varit engagerade i rivningen av kvarteret Beridarebanan. Rivners kommer att bli klara en månad före deadline den sista mars och som arbetschef kan Richard Steen andas ut. Vi blir klara på fem istället för sex månader. Det hade inte gått om inte alla ställt upp och jobbat över när det behövdes men de vet när det är allvar.

Klas Ringdahl klas.ringdahl@entreprenad.com