Jag får ibland känslan av att erfarenhet för många är som en bils baklyktor. Den lyser upp den väg man nyss passerat. I bästa fall kan det leda till att man känner igen ett misstag nästa gång man begår det. Det är ingen tvekan om att erfarenhet rätt utnyttjad är synnerligen värdefull, men det ligger mycket i den gamla sanningen att man inte ska tro på den som hävdar att han har 25 års erfarenhet. Det finns risk att det handlar om ett års erfarenhet taget 25 gånger. Det gäller inte minst delar av byggsektorn. I takt med dagens snabba globalisering och hårdnande internationella konkurrens tvingas byggbranschen att ta till krafttag för att pressa priser och tider samtidigt som kraven ökar på sänkta långsiktiga kostnader, mindre miljöpåverkan och oftast också ökad samverkan för att bredda den så viktiga erfarenhetsbasen. Alla verkar överens om att det är oerhört viktigt att tidigt i planeringen samla kompetens och hitta de optimala lösningar som ger maximalt tillbaka per satsad krona. När det väl kommer till kritan är det dock annat ljud i skällan. Det kommer bland annat oroväckande signaler som gäller främst de offentliga upphandlingarna av tjänster. Det har i många år klagats på att lagen om offentlig upphandling tillämpats på ett sätt som lagstiftarna inte tänkt sig. Resultatet blir bland annat långa beslutsprocesser med upprepade överklaganden och stor risk att de enskilda beslutsfattarna utsätts för oönskad uppmärksamhet. En inte helt oväntad följd är nu enligt ett flertal källor att de så kallade mjuka parametrarna blir allt mindre avgörande. I stället viktas priset allt tyngre, vilket kan få förödande konsekvenser för framtiden. Den billigaste lösningen är sällan den bästa. Troliga följder är att drift- och underhållskostnader ökar, att det framträder fel som kunde ha undvikits om större möda lagts ner vid projektering, vid förprojektering eller kanske redan vid kravspecifikationen. Prispressen gäller i alla led. Redan vid upphandling av exempelvis den tekniska konsulten blir följden att färre timmar läggs ned, vilket med stor säkerhet är hämmande för slutresultatet. En sidoeffekt kan vara att personalen i såväl konsult- som entreprenadföretag utnyttjas hårdare, vilket bromsar vidareutbildning och förkovring i arbetet. Maskinföraren måste kanske lägga sig på en prisnivå som omöjliggör att pengar läggs undan till nyinvesteringar. Satsningen på den nya maskinen måste kanske flyttas fram något år, med resultatet att en äldre maskin med sämre förarmiljö och med större belastning på miljön rullar vidare alldeles i onödan. Här bidrar för övrigt stora beställare som Banverket och Vägverket till att sätta onödig förmodligen också otillbörlig press på de företag vars tjänster de ska köpa in. Det är aldrig bra för trovärdigheten när stora beställare själva erbjuder konsult- och entreprenadtjänster. Det är direkt förödande att det dessutom görs på ett sätt som gör att det uppstår misstankar om koncernstöd som sätter den fria konkurrensen ur spel. I det här fallet är dock lösningen enkel. Knoppa av den affärsmässiga verksamheten i egna bolag. Då är det betydligt svårare att få den som säger sig ha fått bästa priset vid en upphandling att tänka om. Alla vet att samarbete, långsiktighet och sund konkurrens är lämplig grogrund för att utvecklingsplantan ska spira. För den handläggare som gång på gång belönas med långa överklagandeprocesser och allsköns kritik för att han eller hon gör sitt jobb är det ändå lätt att kasta in handduken och i stället välja den enkla varianten lägsta pris. Detta oavsett vad den totala prislappen blir i en dimmig framtid. Huruvida ekipaget stannar kvar på vägen eller kör ner i diket blir då helt ovidkommande.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se