Den lilla hjullastaren rusar fram som ett spjut mellan de olika stationerna. Pallarna hanteras med stor exakthet med hjälp av gafflarna. Bytet till skopa går snabbt och snart har även dumpern fyllts med fyra skoplaster innan det är dags att byta tillbaka till gafflar och ställa tillbaka den lilla Cat 930G på utgångsläget. Att Anders Stålberg från Valbo är nöjd med sin körning står utom allt tvivel. Med ett stort leende konstaterar han att det avslutande tolfte delmoment som ingår i Caterpillars snart nog världsomspännande förartävling kan innebära ett rejält lyft resultatmässigt. Ett lyft som kanske, kanske kan leda till en plats på eller strax utanför prispallen. Glädjen blir inte mindre när protokollföraren med ohöljd förvåning konstaterar att grenen har plussat på Anders Stålbergs tidigare poängskörd med smått fantastiska 60,92 poäng. Redan 50 poäng betraktas som världsklass. Om jag minns rätt hade jag ungefär samma poäng när jag tävlade senast för två år sedan, berättar Anders Stålberg. Anders Stålberg är en av totalt 65 maskinförare som via tuffa kval i sina respektive hemländer kvalificerat sig till finalen i ett stekande hett Malaga. När tävlingen i år arrangerades för åttonde gången var det med deltagande från 28 nationer. Hittills har evenemanget, som arrangerande Caterpillar kallar "den tuffaste tävlingen i världen", i första hand varit en europeisk angelägenhet. Med deltagare från Mongoliet och Förenade Arabemiraten börjar evenemanget växa och för eldsjälen Bob Woodley är målet givet. Från början var intresset störst från de nordiska länderna, men allt fler vill vara med. Jag hoppas att vi kan dra igång liknande tävlingar både i Nordamerika och i Asien och sedan kanske få fram en sluttävling ungefär som golfens Ryder Cup där vi får se vilken kontinent som har de bästa förarna, säger Bob Woodley. Det finns ett enormt intresse i många länder. Redan nu är den här satsningen stor. Och den får gärna bli större, mycket större. Vi har inför årets final haft mer än 100 regionala uttagningstävlingar som lockat mer än 5 000 förare. Inte minst uppskattas tävlingen av många maskinägare. Bland funktionärerna här finns till exempel ägaren till ett brittiskt företag med ungefär 80 maskiner. Han tycker det här är så roligt att han tar en semestervecka bara för att kunna hjälpa till under de här dagarna, berättar Bob Woodley. Under tre tuffa tävlingsdagar utsätts de deltagande förarna för tolv besvärliga utmaningar. Med hjälp av tolv maskiner av olika storlek och karaktär ska arbetsuppgifter av varierande svårighetsgrad inte bara klaras av, utan också klaras på kortast möjliga tid. För att nå toppen krävs både säkerhet, precision och att nerverna hålls under kontroll. I slutfasen handlar det för stunden inte bara om äran att vara bäst i Europa kanske också i världen. Väl så viktig är den prestige det ligger i att besegra holländaren Ton Verdam, som efter fyra år med nordiska vinnare stått med segerbucklan de senaste tre åren. Resultatet efter nio delgrenar visar att den fjärde raka segern inte är långt borta. Han ska få kämpa hårt för segern. Alla förare har olika specialiteter och kör maskinerna i olika ordning. Resultatlistan kan snabbt kastas om, sade Anders Stålberg efter nio avslutade tävlingsgrenar. För att göra det hela mer ovisst drabbas tävlingsledningen även detta år av "datahaveri" när det återstår tre delmoment. De avslutande tre delmomenten sker i något som kan liknas vid blindbock. Snacket går mellan de olika "lagen" och inofficiella räkneoperationer snurrar i luften. Ju närmare slutet, desto mer nervöst, desto mer spekulationer. Efter nio grenar såg det riktigt bra ut för Per-Erik Johansson från Stråvalla som vann årets svenska uttagning. En fjärdeplats, bara några få poäng från bronsplatsen gav förhoppningar om en framskjuten placering. Dessutom väntade närmast kompaktbandlastaren 277B, en maskin som i tidigare tävlingar gett åtskilliga poäng i protokollet. Den här gången blev det emellertid inte mer än strax över 20 poäng, vilket förstörde chansen till en pallplats. Det var en riktig besvikelse. Förra gången jag tävlade fick jag ungefär 40 poäng i det här momentet, säger Per-Erik Johansson. I dagens stenhårda konkurrens håller det inte med djupdykningar, inte ens i ett enda tävlingsmoment. En allmän riktlinje är att det krävs mellan 40 och 45 poäng i snitt per tävlingsgren för att nå upp på pallen. Då krävs inte bara stor skicklighet som förare utan även gott om is i magen. Det är definitivt en fördel för de tävlande som varit med förr och tidigare fått prova på trycket från domare, medtävlare och inte minst från den egna prestationsångesten. För svensk del finns rutin så det räcker. Både Per-Erik Johansson och Anders Stålberg har tagit sig vidare till den stora finalen tidigare liksom den tredje mannen i laget, Göran Karlsson från Älvdalen. Ton Verdams dominans under senare år bidrar till att det florerar rykten på tävlingsfältet om att exempelvis de holländska deltagarna laddar upp inför tävlingarna med något som närmast kan beskrivas som träningsläger där de tar sig tid att lära känna de olika maskinerna och genomföra besvärliga tävlingsmoment. Det är dock inget för det svenska förarlandslaget. Där ingår vare sig träning på hög höjd eller videoövervakad teknikträning. Jag har så mycket annat att göra så jag hinner knappt köra maskin över huvud taget. Men jag tror inte att man blir så mycket bättre av att direkt träna de olika momenten. Har man en gång börjat köra maskin så finns färdigheten kvar. Då är det nog mer värt att vi varit här och tävlat tidigare och är vana vid rutinerna, säger Anders Stålberg. En bonus är att de tävlande också får ett brett kontaktnät med förare från andra länder. Här finns stora möjligheter att skaffa vänner runt om i världen. Enligt tävlingsreglerna får den enskilde tävlande "bara" tävla i tre år. Därefter väntar några års karantän innan man får ställa upp på nytt. Undantaget är att vinnaren alltid får försvara sin titel. På tre år hinner man om man så vill knyta åtskilliga kontakter och återseendets glädje är i många fall påtaglig. Även om det rör sig om motståndare är det samtidigt kolleger och kamrater. Om stämningen stundtals kan vara spänd under tävlingsmomenten är den desto mer uppsluppen under de andhämtningspauser som finns inlagda mellan momenten. Kaffe, kylda drycker (naturligtvis alkoholfria), smörgåsar och munkar går åt i enorma mängder. För arrangerande Caterpillar är inte minst de informella samkvämen betydelsefulla. Förarna har gott om tid och lust att diskutera de olika maskinernas kvaliteter och brister, och inte minst jämföra erfarenheterna med den egna maskinen på hemmaplan. Dessa är långtifrån alltid en Caterpillar. Diskussionerna förs naturligtvis också med arrangörernas folk som ständigt finns till hands. De kunskaper som de otroligt erfarna och kompetenta förarna besitter ger en mycket värdefull grogrund för förbättringar av befintlig maskinpark och utveckling av kommande maskingenerationer. För oss är det här också ett sätt att visa att maskinförare är viktiga och att de är oerhört skickliga i sitt yrkesutövande. Vi har den här möjligheten att slå ett slag för maskinföraryrket och det tänker vi fortsätta med, utveckla vidare och även sprida vidare till än fler länder, säger Bob Woodley. Ytterligare en fördel för den amerikanska maskingiganten är att företaget kan få viss draghjälp för sina maskiner in på nya marknader. Den turkiske representanten hade exempelvis vissa problem med teleskoplastaren som inte är speciellt vanlig i hemlandet. Här kan synpunkter från en skicklig förare vara mycket värdefulla inför eventuella förstärkta aktiviteter för att etablera en maskintyp på en ny marknad. När det väl var dags att presentera det officiella tävlingsresultatet efter tre dagars tävlande visade det sig att det svenska laget försvarat de blågula färgerna väl, men att det inte räckte riktigt hela vägen fram. Ton Verdam lyckades inte heller stå emot trycket utan fick nöja sig med silverplatsen. Han stannade därmed på tre raka vinster, ett rekord som han delar med finländaren Janne Leppänen som vann de tre första tävlingarna 1998 2000. Även i år blev det dock en holländsk seger genom uppstickaren Peter van Schaik. Bronspengen gick till förra årets tvåa, fransmannen Jerome Pignot. Anders Stålberg tog hem en grenseger efter sin mycket imponerande körning med den lilla hjullastaren. Samtidigt räckte hans sammanlagda poäng till en sjätteplats, en placering sämre än 2003 då han blev femma. Med Per-Erik Johansson på tionde plats och Göran Karlsson på den tolfte räckte den jämna svenska insatsen till en fjärde plats i nationstävlingen, långt före femman Tyskland och ungefär sju förargliga poäng efter trean Nederländerna. De nordiska färgerna försvarades med den äran av Finland som vann knappt före Frankrike.

Morgan Andersson

morgan.andersson@allerbusiness.se

Till senaste nytt