Sedan i somras är alla arbetsgivare skyldiga att undersöka hur mycket vibrationer deras anställda utsätts för. Vibrationerna ska mätas, och om gränsvärdena överskrids måste arbetsgivaren vidta omedelbara åtgärder. De nya vibrationsföreskrifterna trädde i kraft i somras, och de kommer att få stort genomslag i arbetslivet. Det tror i alla fall Lage Burström, professor på Arbetslivsinstitutet i Umeå. Vibrationsföreskrifterna påverkar alla områden, alla arbetstagare och därmed alla arbetsgivare. De tidigare föreskrifterna var väldigt allmänt hållna, och gällde bara vibrationer i händerna. De nya föreskrifterna omfattar även helkroppsvibrationer och har fått siffervärden; dels ett gränsvärde, som inte får överskridas alls, men också ett insatsvärde som om det överskrids innebär att arbetsgivaren måste agera. Skyldig undersöka Arbetsgivarens ansvar börjar dock långt innan man konstaterat att något värde överskrids. Arbetsgivaren är skyldig att göra en riskbedömning för varje arbetstagare, och finns det vibrationer måste de mätas. Allt måste kvantifieras och studeras på ett vetenskapligt sätt, förklarar Lage Burström. Först måste man alltså konstatera om det finns någon vibration alls. Är svaret nej ska detta dokumenteras. Är svaret ja går man vidare. Man måste informera arbetstagaren om att vibrationerna kan ge besvär. Vibrationerna ska också mätas. Mätningen görs över en hel dag, även om arbetstagaren bara utsätts för dem i några minuter. Värdet man jämför med är räknat på åtta timmar. Man ska mäta både tid och nivå, förklarar Lage Burström. Att få fram en siffra kräver en hel del arbete. Det är inte alla som klarar att mäta vibrationer. Då kan man ta hjälp av till exempel företagshälsovården, skyddsombud eller någon annan med rätt kompetens. Det är arbetsgivarens problem och ansvar, säger Lage Burström. Han rekommenderar den som känner sig vilsen att be sin branschorganisation att göra orienterande mätningar, som medlemmarna sedan kan utnyttja. Om det är relevant information från en tredje part är det OK att använda den. Riskbedömningen blir mer effektiv, och dessutom sparar man pengar. Informationen måste dock vara just relevant. Man kan bara jämföra samma maskiner som arbetar under samma förutsättningar. En dumper har till exempel olika vibrationsvärden beroende på om den körs lastad eller tom, i ojämn terräng eller på asfalterad väg. Det kan finnas deklarerade värden i maskinens instruktionsbok. Men är maskinen sliten kanske de inte gäller längre, kommenterar Lage Burström. Att göra egna tester kan kosta tiotusentals kronor. Därför är det viktigt att informationen återrapporteras, så att andra kan utnyttja den. Det går också att titta i Arbetslivsinstitutets databas. Men där får man aldrig ett exakt värde, utan möjligen medelvärden. Dessa kan dock vara relevanta om de ligger långt under insatsvärdet. När mätningen är gjord får man en uppfattning om ungefär på vilken risknivå man befinner sig. Även om man ligger under insatsvärdet måste arbetsgivaren fråga sig om den anställde utsätts för stötar. Stötar kan ge direkta skador, även om vibrationerna är låga, säger Lage Burström. Andra faktorer måste också tas i beaktande innan riskbedömningen är klar. Till exempel kan ryggskott eller graviditet göra den anställde extra känslig. Om det visar sig att det uppmätta värdet ligger över maxvärdet är saken klar, och arbetsgivaren måste åtgärda problemet omedelbart. Ligger värdet under maxvärdet men över insatsvärdet, måste arbetsgivaren erbjuda den anställde medicinska kontroller med vissa intervaller. Om en anställd uppvisar symptom måste dessutom alla med liknande arbeten kontrolleras, oavsett vad tidigare mätningar visat. Om det blir mycket onda nackar bland dumperförare måste man göra en ny riskbedömning, från början igen, säger Lage Burström. Han konstaterar att man aldrig blir färdig med riskbedömningsarbetet. Det tar aldrig slut, så fort man är klar måste man börja om igen. Han råder maskinförare att lägga upp arbetet så att risken för vibrationsskador minskar. Ett enkelt knep är att ta regelbundna pauser. Och att ta dessa pauser UTANFÖR maskinen. Då får kroppen möjlighet till genomblödning. Man ska dock ta det lugnt när man lämnar sin maskin. Hoppa inte ner från maskinen, väldigt många skador uppkommer när kroppen är stel. Ett annat tips är att anpassa hastigheten, särskilt om maskinen körs utan last. Dra ner på farten när maskinen körs tom. Lage Burström råder också maskinägaren att se över stolens skick lite oftare, och byta ut slitna dämpare i tid. Maskinerna servas regelbundet, men stolen får sällan en översyn, den kör man tills den rasar.

Ulrika Andersson ulrika.andersson@entreprenad.com

Till senaste nytt