Äntligen har facket vågat säga ifrån om det tillväxthämmande och finansiellt förödande vansinne som kallas friår. En lång rad tunga LO-förbund har krävt att den bakåtsträvande "reformen" skrotas så snart det är möjligt. Det stora problemet är att friåret är en av de för Sverige katastrofala åtgärder som socialdemokraterna måste genomföra för att sitta kvar vid det symboliska roder som egentligen kontrolleras av miljöpartiet med sin förhållandevis lilla väljarkår. Så länge det är viktigare för statsminister Göran Persson att det egna partiet sitter kvar i regeringsställning än att partiet driver en politik som gagnar konungariket Sverige lär möjligheten till kloka reträtter vara högst begränsad. De miljarder som friåret belastar skattebetalarna med borde i stället användas till att skapa nya arbeten och därmed också medverka till en ökad tillväxt. Inte minst borde resurser användas till att underlätta för de små och medelstora företag som allt mer blir det lok som drar Sverige framåt. Vi blir ständigt påminda om att storföretagens nyinvesteringar görs i andra länder med en annan kostnadsbild. En förutsättning för många företag att rädda de jobb som återstår på hemmaplan är paradoxalt nog att göra satsningar inför framtiden i andra länder. Till och med en regering med både skygglappar och öronproppar borde på ett eller annat sätt göra sig uppmärksammade på vad som pågår även om det redan nu är i senaste laget. I det något kortare perspektivet återstår de mindre företagen som borde uppmuntras att expandera, att anställa ny personal. I stället väljer regeringen att belasta småföretagarna med ständigt nya pålagor som gör att inte ens företag med behov av ny personal vågar anställa. Det som utvecklats till symbolfrågan nummer ett är arbetsgivarnas medfinansiering i sjukförsäkringen. Sedan årsskiftet måste en arbetsgivare betala 15 procent av sjukersättningen till medarbetare som varit borta från arbetet i mer än två veckor på grund av sjukdom eller skada. Det gäller även om medarbetaren blivit långtidssjukskriven på grund av ett fall vid bergsklättring eller efter en skönhetsoperation. Även när anställningar görs innebär kravet att den arbetssökandes hälsoläge vid anställningen och dessförinnan blir av oerhört stor betydelse. Det försvårar därmed för en långtidssjuk att återgå till arbetslivet. Varje seriös, liten företagare tvingas göra noggranna kalkyler för den egna verksamheten. I en ryckig byggverksamhet är det få som i dag vågar anställa medarbetare för att dimensionera verksamheten till topparna. Det omöjliggörs av trygghetslagarna som i ambitionen är att säkra sysselsättningen för den enskilde individen slår hårt mot den flexibilitet som är nödvändig för arbetsgivaren. Trots det finns från regeringens sida ambitionen att ytterligare minska möjligheten, inte bara till tidsbegränsade anställningar utan även till deltidsarbete. Flera tunga fackförbund har insett vansinnet med friåret. För deras medlemmars skull vore det i hög grad önskvärt att förbunden också inser att alla pålagor på småföretagarna och inskränkningar i deras möjligheter att utföra ett för Sverige och för medarbetarna gynnsamt arbete är ett stort hot mot sysselsättningen. I det avseendet kan Byggnads och Seko ta stora steg för sina medarbetares bästa i den avtalsrörelse som just nu pågår som mest intensivt. Innan oktober månads utgång ska nya avtal vara tecknade med Sveriges Byggindustrier och Maskinentreprenörerna. Ett första steg på vägen kan vara att låta de medlemmar som berörs mest få större inflytande över de beslut som i dag fattas av fackets ombudsmän.

MORGAN ANDERSSON