Sågaggregatet är en helt egen uppfinning. 1998 fick jag en förfrågan från Skellefteå Kraft om att bygga ett kvistningsaggregat för användning i ledningsgator, förklarar P-O Wikström, ägare till P-O Traktor i Drängsmark utanför Kåge i Västerbotten. Kraftföretaget var inte nöjda med de gamla aggregaten, de pekade rakt upp och förarens sikt var dålig. Jag hade sett hur man använde klingor på rad vid helikopterröjning, och tänkte att det kanske vore ett bättre sätt. Sagt och gjort. En första prototyp utrustades med de största röjsågsklingor han kunde finna i handeln. Men de var för veka. Då specialbeställde han klingor som var 400 millimeter i diameter och fyra millimeter tjocka. För att kunna ta ett träd i taget måste arbetsbredden vara cirka 180 centimeter. För att uppnå det behövdes sex klingor. För att driva klingorna testade han först remdrift. Men det var nära att jag blev ruinerad på det, remmarna klarade inte när det nöp fast i en kvist. Då satte han in små hydraulmotorer av aluminium. Men inte heller de pallade trycket. Nästa försök lyckades bättre, och nu drivs de sex klingorna av varsin hydraulmotor av märket Woac (före detta Volvo flygmotor). Utvecklingsarbetet pågick som bäst när uppdragsgivaren fick panik. Snöovädren 1998 var ruskiga, snön frös fast i elnätet och Skellefteå Kraft behövde kvistning BUMS. Sågbalken var inte alls klar, med veka klingor och fel motorer. Men de ville få ut den till varje pris, minns P-O Wikström, som fick lov att ta med sig sin halvklara prototyp i snöovädret och börja kvista. Som tur var fungerade sågbalken riktigt bra. Ett halvår senare gjordes de sista modifieringarna, och sedan dess har arbetet förflutit utan bekymmer. Aggregatet har fått namnet Grizzlysågen, och sitter i dag monterat på en skogsmaskin av märket Skogsjan. Det är en maskin som passar alldeles förträffligt för det här arbetet, det är en pendelarmsmaskin som är otroligt stabil, kommenterar P-O Wikström. Han är medlem i föreningen Gräv och Schakt i Skellefteå, men sysslar nästan uteslutande med att kvista åt Skellefteå Kraft. I egenskap av deras enda kvistare har han ett mäktigt område att sköta. Kraftbolagets ledningar sträcker sig genom hela norra länsdelen, mot Norrbottensgränsen i norr, ner mot Umeå i söder och mot Lycksele i väster. Varje månad avverkar han 20 30 kilometer. Chefen för varje driftsområde levererar ledningsuppgifter och kartor, men sen är det P-O själv som avgör när han ska utföra jobbet. Det är ett ensamt arbete, men trots att han suttit mol alena i hytten i sju år trivs P-O Wikström utmärkt. Det är ett omväxlande jobb, med ständigt nya bekymmer! Utmaningen består ofta i att hitta nya möjligheter när det strular till sig, till exempel när marken brister av väta. Därför gäller det att ta de farbara vägarna, eller att hitta en väg runtom. Det händer att han kör fast. Det har varit lite bärgning ibland, när jag varit för optimistisk, skrattar han.Markförhållandena gör att det faktiskt är lättare att arbeta vintertid. När det börjar frysa till körs maskinen i tvåskift. P-O Wikström har anställt sin son, men hyr ut honom som maskinförare till andra jobb under sommarhalvåret. Ett problem med att arbeta inom ett så specifikt fält är annars att det är svårt att hitta ersättare. Skulle P-O Wikström bli sjuk är det stor risk att maskinen får stå. Grabben vet ju hur man gör, men annars är det ont om folk som har kompetensen, kommenterar han. Det är minst sagt riskfyllt att arbeta så nära en högspänningsledning. Det får inte bli några överilade rörelser, för då kan det gå illa. Man måste ha goda kunskaper i elsäkerhet. Sen gäller det att sova ordentligt det här arbetet kräver helkoncentration. Skellefteå Krafts driftledning håller sig ständigt informerad om var P-O Wikström håller hus. Skulle det bli ett eventuellt strömavbrott där han är ringer de upp och frågar om han kommit åt ledningarna, innan de åter släpper på strömmen igen. För säkerhets skull har han en släpjordning under maskinen. Han har också tillverkat en glasfiberkåpa med stolpisolatorer i, ifall armen skulle komma åt ledningen. Det kan ju hända när det är riktigt trångt. Under de sju år han jobbat med kvistning av ledningsgator har han förskonats från incidenter. En enda gång har jag kommit åt ledningen, det var med den gamla maskinen som hade en kran som stack upp onödigt högt. Maskinen körde på en stubbe så kranen tog i. Den enda konsekvensen blev en brusten hydraulslang. Det är ett spännande jobb!

Text & bild Ulrika Andersson

ulrika.andersson@entreprenad.com

Till senaste nytt