Vare sig regeringsförklaringen eller regeringens budgetförslag för 2006 får grävmaskinsförarna att ställa upp sina hårt beskattade arbetsredskap till en äreportal för stats- eller finansministern. Visst låter det imponerande när det talas om kamp mot arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder för tio miljarder kronor. Visst låter det i hög grad mänskligt när det kommer löften om satsningar på långtidsarbetslösa, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga och ungdomar som inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden.

En läsning mellan raderna tyder ändå bara på att det i ett s-märkt Sverige inte handlar om att skapa tillväxt och välstånd utan om att tömma invånarnas plånböcker och dutta tillbaka pengarna i form av (miss)riktade åtgärder som inte imponerar på någon. Viss stolthet anas över att regeringsmålet om minst 120 000 nya bostäder under mandatperioden överträffas. Insikten om att 120 000 nya bostäder inte ens räcker till för att långsiktigt ersätta det bestånd som fasas ut är obefintlig. Om vi har runt fyra miljoner bostäder i Sverige och medellivslängden är ett hundra år måste vi bygga 40 000 lägenheter per år bara för att beståndet inte ska minska. I en tid när kunskap är ett av våra största konkurrensmedel minskar trycket på flera högskoleorter för att det inte finns någon bostad för studerande från annan ort. Än fler är låsta till sina bostäder och sina arbeten för att det inte finns någon bostad på den plats man vill flytta till. Förmodligen skulle en satsning på bostadssidan visa sig synnerligen lönsam, till och med betala sig själv. Det handlar inte om att dela ut bidrag. Det handlar om att skära ner på den väl dolda straffskatt som åläggs de boende. Sänkta boendeskatter skulle leda fram till en kraftigt ökad efterfrågan på bostäder och därmed ökat byggande. Eftersom varje byggnadsarbetare - enligt en gammal, inte ens kontroversiell sanning sysselsätter ytterligare tre-fyra personer skulle ett ökat byggande vara guld värt för statskassan i form av ökade skatteintäkter. För att inte tala om värdet för alla de som skulle kunna få sysselsättning av de nya jobb som skapas. Även på infrastruktursidan ser budgeten dyster ut. I och för sig nämns några järnvägsprojekt samarbetet med miljöpartiet omöjliggör att man ens andas om andra välbehövliga satsningar i exempelvis vägnätet. Lite valfläsk till Sveriges nordligaste delar delas också ut i form av stöd till en expanderande gruvnäring. Bättre vore ändå om regeringen exempelvis lämnade öppet för ett ökat samarbete mellan det offentliga och det privata näringslivet. Genom att låta näringslivet vara med och finansiera angelägna projekt kan de tidigareläggas och förmodligen också genomföras mer rationellt till en lägre kostnad. Att skaka fram 200 miljoner till den en gång stoppade bredbands- utbyggnaden känns som en rätt futtig, om än angelägen satsning. Regeringens forcerade stängning av rena kärnkraftverk har satt sina märkbara spår med avseende på såväl tillgång på energi som pris och miljöstörningar. En gång i tiden gavs bidrag för att villaägarna skulle konvertera till eldrift. Nu erbjuder regeringen ett särskilt rot-avdrag för att villaägarna ska växla över till annan uppvärmning. Här rör det sig ändå om riktiga och rejäla arbeten exempelvis för att installera jord- eller bergvärme. Det har länge talats om att förbättra förutsättningarna för de små och medelstora företagen. Sänkta arbetsgivaravgifter för enmansföretagare som anställer en medarbetare och förenkling av de så kallade 3:12-reglerna visar att regeringen inser att något behöver göras. Synd bara att arbetet går på tok för sakta. Göran Persson har dock sina ljusa sidor. Bland annat säger han några kloka ord i regeringsförklaringen: "Reform efter reform, steg för steg, kan välfärden byggas starkare och bättre i en ny tid. På precis samma sätt kan den monteras ner, steg för steg, reform för reform. Politisk vilja avgör." De senaste åren har vi sett hur välfärden långsamt monterats ner. Det är hög tid för en uppbyggnad. Tyvärr visar budgetförslaget att den politiska viljan till återuppbyggnadsarbete inte finns den här gången heller.

MORGAN ANDERSSON