Minskad sysselsättning i Finland
De finländska entreprenörerna känner av en minskad efterfrågan. 2004 var ett bra år, 2005 blir sämre. Så kommenterar Osmo Mettänen, vd för SML (den finska motsvarigheten till svenska Maskin- entreprenörerna) arbetssituationen i Finland i dag. Under 2004 färdigbyggdes en rad väg- och järnvägsprojekt. Nu finns tre stora projekt. Störst av dem är byggandet av Nordsjöhamnen en bit österut från Helsingfors, det omfattande ringvägsbygget runt Tammerfors. I vinter tillkommer utbyggnaden av motorvägen mellan Helsingfors och Åbo. Planerna är att det ska bli 17 mil motorväg mellan de två städerna. Den byggnation som nu planeras omfattar en sträcka på 15 km. Det nu planerade färdigbyggandet av motorvägen mellan Helsingfors och Åbo, de ovannämnda 15 km, är det största enskilda avtal som någonsin skrivits i finsk historia inom vår bransch. Till och med en större kostnad än vad det kostade att bygga den finska försvarslinjen i öster mot dåvarande Sovjetunionen vid andra världskriget. Kostnaden för hela vägprojektet ligger på 700 miljoner euro inkl. räntor och avbetalning, men redan nu innan avtalet har undertecknats flaggas för att kostnaden kommer att bli högre. Byggandet sker enligt PPP-principen (Public Private Publicship) och är det andra exemplet på privat finansiering av en motorväg i Finland. Första gången det skedde var vid byggandet av motorvägen mellan Järvenpää och Lahti. Det internationella intresset för att vara med och bygga motorvägen mellan Helsingfors och Åbo har varit mycket stort. Totalt har fem stora konsortier visat intresse och de var också godkända av den finska regeringen. Nu har två franska konsortier hoppat av. Tre konsortier finns nu kvar i striden: Vägaffärsverket i samarbete med YIT, Skanska BOT AB tillsammans med Lemminkäinen i samarbete med engelska Laing Roads samt spanska Ciatra Concessions och finska SRV. Enligt den planering som ligger ska avtal skrivas i november och bygget ska starta i vinter. Hälften av sträckan ska vara färdigbyggd under 2008 och hela sträckan vara helt färdigbyggd 2009. Det råder brist på arbetskraft i Finland. Bygg-och anläggningssidan är inget undantag. 10 000 främst byggnadsarbetare saknas. Detta plus lönesituationen mellan Finland och Estland skapar problem. Majoriteten av den utländska arbetskraften inom vår sektor kommer från Estland. Vi har fungerande kollektivavtal och minimilön. Om det är omöjligt att få finska arbetare måste vi titta på utländsk arbetskraft. Här ligger då estländarna bra till. Det är lätt för dem att lära sig finska. Att många estländare söker sig till Finland och byggbranschen är inte så konstigt. Den estniska lönen är en fjärdedel av den finska. Men det uppstår problem också. Många s.k. ryggsäcksföretag som saknar kontor och har papper och pengar i ryggsäcken orsakar stridigheter på den finska marknaden. Estlands sak är vår, menar Osmo Mettänen. Myndigheterna ska kontrollera vilka löner och förmåner den utländska arbetskraften har i Finland. Det är rätt att det blir svårare och svårare att på olaglig väg utnyttja utländsk arbetskraft. De höga bränslekostnaderna är ett ständigt diskussionsämne. Ett problem är att både finska staten och de finska kommunerna gjort för snålt tilltagna budgetar och har svårigheter att hyra in entreprenörer på grund av kostnadsskäl. Detta slår på kostnaden för entreprenörerna som därmed får svårare att ta ut ökade kostnader. Ett annat problem är de ökade priserna på maskiner. Sammantaget innebär detta att entreprenörerna inte kan höja sitt pris lika snabbt som priset på dieseln går upp och de ökade priserna på nya maskiner. Höjningarna på maskiner har varit höga. Så länge som sysselsättningen var god under 2004 var det tämligen tyst om detta, men nu när sysselsättningen minskar ökar den ekonomiska pressen på entreprenörerna. Utan CE-märkning Ett annat problem som drabbar seriösa entreprenörer är importen av begagnade maskiner utan CE-märkning. För dessa blir priskonkurrensen annorlunda. Men som tur är har de finska myndigheterna fått upp ögonen på detta problem. Det är inte tillåtet att köra med maskiner utan EU-märkning, menar Osmo Mettänen.
Text Göran Bergstrand
