Den nuvarande strandskyddslagstiftningen har klara brister som försvårar tillämpningen. Det konstaterar en arbetsgrupp inom Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet som bland annat vill ge läns- styrelserna ökat inflytande över strandskyddet. Arbetsgruppen kritiserar bland annat att den nuvarande strandskyddslagstiftningen sätter likhetstecken mellan alla slags stränder, oavsett ianspråkstagande och bebyggelsetryck. Arbetsgruppen konstaterar också att regelverket innehåller såväl direkta brister som oklarheter. Därutöver varnar arbetsgruppen för brister i tillämpningen, både när det gäller prövning och tillsyn av strandskyddet. Problemen har blivit allt mer påtagliga. Dels på grund av den snabba exploatering av stränder som pågår på många håll i landet, dels för att många aktörer i sjörika och glesbebyggda områden efterfrågar en mer flexibel tillämpning av strandskyddet för att kunna främja lokal och regional utveckling. Arbetsgruppens grundtes är att ett starkt, generellt strandskydd ska bibehållas för att säkra allmänhetens tillgång till stränderna. Förslaget visar dock prov på hela skalan från lättnader till skärpningar och förtydliganden i strandskyddsbestämmelserna. Föreslagna lättnader ska i första hand skapa tydliga ramar för när strandskyddet ska kunna upphävas vid planläggning samt identifiera de villkor som ska gälla för ett geografiskt differentierat strandskydd. Bland annat föreslås lättnader i 61 kommuner med särskild god tillgång på stränder, huvudsakligen i Norrlands inland, men även i nordvästra Svealand och delar av Småland samt ytterligare några kommuner. Skärpningarna avser huvudsakligen att förbättra tillämpningen och att stärka skyddet för de mest värdefulla strandområ-dena. Bland annat skrivs särskilda skäl för dispenser in i lagen. Enligt förslaget får länsstyrelserna viss möjlighet att överpröva kommunala dispensbeslut, exempelvis genom att alltid behålla ansvaret för prövningen inom de mest skyddsvärda strandområdena. I områden där strandskyddet redan är upphävt exempelvis i hamnar och industriområden föreslås omprövning av strandskyddet då marken planläggs för annan användning. Länsstyrelserna ska även ges möjlighet att under en övergångsperiod se över de gamla och i vissa fall schablonartade avgränsningarna i samband med det utvidgade strandskyddet. Miljöminister Lena Sommestad är övertygad om att ett starkt skydd för Sveriges stränder går att förena med attraktiva boendemiljöer. Strandnära bebyggelse kan nästan alltid med fördel förläggas utanför själva strandskyddszonen. På det sättet värnar vi strändernas naturvärden, samtidigt som vi gör stränderna fortsatt tillgängliga, till glädje både för oss själva och framtida generationer, säger Lena Sommestad. Det generella strandskyddet är en skapelse av 1970-talet. Det omfattar en zon om 100 meter i vardera riktningen från strandlinjen, men kan av länsstyrelsen utvidgas upp till 300 meter. Strandskyddet togs fram för att säkra allmänhetens tillgång till stränder för friluftsliv, men har senare utvidgats även till skydd för växt- och djurliv. Strandskyddet innebär bland annat byggförbud, men kan upphävas i samband med planläggning.

Morgan Andersson

morgan.andersson@allerbusiness.se

Till senaste nytt