Sveriges bilister Underhållet av våra vägar är fortfarande lågprioriterat och Vägverket skjuter ett underskott på 15 miljarder framför sig. Vägarna får vänta när skattepengarna behövs till sjukvård och barnomsorg men vägfinansieringen står inför stora förändringar. Kilometeravgifter väntar sannolikt för personbilar inom en tioårsperiod för lastbilar ännu tidigare. Vägverkets problem med att sköta landets vägar och finansiera nya vägbyggen blir allt tydligare. Problemen fick Vägverket att kalla till ett seminarium där alternativa lösningar diskuterades. Frågan för dagen löd: Hur ska det framtida vägtransportsystemet finansieras och hur skapar vi ett långsiktigt finansiellt system som ger medborgarna en godtagbar väghållning? Vägverket hade samlat folk från olika närings- och intressegrenar som fick lägga fram sina synpunkter. Situationen i dag är att det blir allt svårare att få utrymme för infrastruktursatsningar när de behövs. Sjuk- och äldrevård samt barnomsorg kräver resurser, prioriteras främst och vägarna får då vänta av förklarliga skäl. Stämningen var inledningsvis dyster när Konjunkturinstitutets generaldirektör Ingmar Hansson visade siffror som kommer att ligga till grund för finansieringen av Sveriges framtida offentliga verksamhet där även vägarna ingår. Han berättade bland annat att personer inom arbetsför ålder mellan 20 och 64 år blir allt färre på grund av höga sjuktal och misslyckad integrationspolitik. Skatteintäkterna sätts på prov också genom en kombination av fallande födelsetal och stigande medellivslängd. Detta kommer i slutändan leda till att landets sittande regeringar får det svårt att infria de löften som de redan i dag har svårt att hålla att med allt mindre skatteintäkter se till att landet fungerar oavsett politisk tillhörighet. Högre pensionsålder väntar sannolikt dagens yngre generationer när det är dags att kliva av tåget genom arbetslivet. Den som läser Entreprenad vet sedan tidigare att Sveriges väginvesteringar redan i dag ligger på hälften av vad resten av EU satsar på motsvarande USA ligger ännu högre. Med andra ord är vägarna lågt prioriterade när inte ens kostnader som sjukvård och barnomsorg får tillräckligt med skattepengar. Sannolikt kommer vi av detta skäl få se en omläggning av det svenska vägsystemet inom en tioårsperiod. Skattetrycket är redan på en hög nivå i Sverige och för att slippa en höjning av skatterna som politiskt är mycket känsligt heter lösningen istället avgiftsfinansiering. I samband med seminariet visades en rapport med just namnet "Väginfrastrukturens framtida finansiering" skriven av Per Kågeson utgiven av Vägverket. Rapporten handlar om en möjlig omläggning av finansieringen av det svenska vägsystemet. Som framgår är tanken att använda en modell liknande den som redan i dag gäller för flyg och sjöfart. Avgiftssystemet skulle också kunna täcka en del av kostnaderna för kommunernas väghållning. Per Kågesson bedömer att Sverige sannolikt kommer att ha infört kilometerskatt på tunga fordon inom fem år och att den inom en tioårsperiod även kommer att utvidgas till att gälla personbilar och lätta lastbilar. Tanken med den nya modellen kommer från EU-kommissionen som förslår att vägavgifter i framtiden ska täcka trafikens faktiska kostnader. Med andra ord, kör du med en miljöbil på en nybyggd bro så är slitaget lika med noll då ska du heller inte betala något för detta. Däremot ska trafiken betala exempelvis de miljöutsläpp och olyckor som den drabbar samhället med. Avgiftsfinansieringen ska ske på ett sätt som gör att bilisterna och yrkestrafiken kan se varför avgifterna finns och vad pengarna används till. I Per Kågessons rapport framförs också möjligheten att ombilda Vägverket till ett affärsdrivande verk där en del av intäkterna från vägavgifterna används direkt av Vägverket. Detta skulle öka möjligheten att styra över underhåll och vägsatsningar. Som det är i dag har staten huvudansvar för att bekosta såväl investeringar som drift och underhåll av väginfrastrukturen. Makten över nyinvesteringar kommer oavsett avgifter eller inte att ligga kvar hos riksdagen. Ett nytt avgiftssystem skulle inte heller innebära någon förändring av dagens principer om vilka objekt det är som anses vara mest samhällsekonomiska. Om man ser på stora vägprojekt i Sverige är det många som byggdes för femtio år sedan och nu börjar nå sina begränsningar. Nya kringleder behövs i storstadsområden i takt med att städerna expanderar. Problemet är att byggandet drar ut på tiden och när politikerna prioriterar bort vägarna får man hitta andra vägar att gå. En lösning är finansiering i samarbete med privata aktörer i så kallade public private partnership (PPP). Detta skulle kunna möjliggöra angelägna projekt så att de återstående stora projekten kan färdigställas någorlunda snart. Nackdelen är komplicerade avtal vilket kräver stora projekt som kan bära avtalskostnaden om inte juristerna ska stå som vinnare i slutändan. Fördelen är effektivare anläggningar där entreprenören stimuleras att förbättra konstruktionen och byggandet. Framtiden får utvisa om Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö får igenom sin vision att genomföra "förbifart Stockholm" som ett PPP-projekt.Någon som vill se vägavgifter för lastbilar på stört var Anders Källström, sittandes som vd för Västsvenska Industri- och handelskammaren. Resultatet av en undersökning i Västsverige hade gett ett entydigt svar från åkerier i regionen. Frågan som ställdes var om åkerierna kunde tänka sig vägavgifter mot bättre vägar. Stödet var förkrossande. Enda bekymret åkerierna hade var om man skulle behöva stanna och betala i en grön liten kiosk, sade Anders Källström. Hans förslag är att lägga alla avgifter på lastbilarna så slipper vi vägproblemen. De vinster som åkerierna får med bättre vägar är mycket större än avgifterna. Vi har inte råd att avstå från en bra affär, strunt samma om det är ena eller andra metoder. Det ligger också i landsbygdens intresse att det går bra för just landsbygden, sade han. Någon som inte höll med var Stora Ensos vd Carina Håkansson som ansåg att det räcker med bördor på exportindustrin. Jag anser att det är samhällets ansvar att hålla uppe en infrastruktur, så ser jag och mina medarbetare till att skapa en lönsam industri, sade hon. Taskig ekonomi På seminariet ställde sig Vägverket frågan vad det kan finnas för vägar att lösa problemen på lång sikt och fastslog att det inte finns några snabba lösningar. Vägverkets egen ekonomichef Lena Erixon berättade att redan i dag har man svårt att klara verksamheten särskilt på kommunal nivå. Det är synd att vi inte kan genomföra de samhällsinvesteringar som är planerade eftersom vi inte får några anslag för att kunna genomföra dem. I dag har vi ett eftersläpande berg av vägunderhåll som vi skjuter framför oss på mellan 15 och 17 miljarder trots att vi underinvesterar. Jag önskade att vi hade en drift- och kapitalbudget för att undvika dessa problem, sade hon. När dagen var slut stod det klart att landets kommuner och myndigheter står inför ordentliga utmaningar. Målet var dock inte att komma med någon lösning för hur vägfinansieringen ska lösas och tur var nog det. Oavsett hur Vägverket löser vägfinansieringen ligger det största problemet hos riksdagen som inte har de finanser som behövs för att upprätthålla de åtaganden som ett välfärdssystem kräver. Om man ska tro representanten från svenska handelskammarförbundet har vi det högsta skattetrycket i världen. Stämmer det bör rimligen beslutsfattarna även gå en kurs i hur pengar används på bästa sätt. Politiker använder inte sin makt till att maximera samhällsnyttan utan till att maximera antalet väljare inför nästa val, var en annan tolkning som kom fram under seminariedagen. Något att ha i åtanke inför nästa års val. Trots allt väljer vi dem själva men tyvärr går de varken att byta ut eller att reklamera.

Morgan Andersson

morgan.andersson@allerbusiness.se

Till senaste nytt