I september 1992 för snart tretton år sedan undertecknades en överenskommelse som kunde ha fått stor betydelse för miljön i Stockholms innerstad. Den kunde ha fått minst lika stor betydelse för Sverige i ett nationalekonomiskt perspektiv eftersom överens- kommelsen lade grunden till avsevärt förbättrade kommunikationer genom eller förbi den flaskhals som då liksom i dag utgjordes av överlastade trafikstråk i den svenska huvudkommunen. Överenskommelsen kallades kort och gott Dennis-paketet och togs fram i en bred politisk uppgörelse av socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet i Stockholms län och stad. Överenskommelsen godkändes senare av riksdag, regering, landsting och berörda kommuner och innebar en mångmiljardsatsning som skulle vara fullt genomförd inom en femtonårsperiod. Delar av paketet har genomförts, bland annat stod Södra länken klar förra året. I stort sköts dock projektet i sank av en liten politisk minoritet som kallar sig miljövänner. Eftersom den lilla politiska minoriteten också var - och är en förutsättning för regeringsbildning så backade socialdemokraterna snabbt från grundkonceptet. De miljömässigt fördelaktiga satsningar som skulle leda bort trafiken från stadsmiljön och minska avgaserna från motorer som puttrar fram på låga varv lades inte på is de begravdes under tonvis med mer eller mindre underliga argument som egentligen bara hade ett enda syfte. Det var viktigare att sitta vid makten än att agera utifrån den egna övertygelsen och invånarnas bästa. Samma agerande gick för övrigt igen i senaste valrörelsen när löftet att inte införa bilavgifter i Stockholm snabbt revs upp då det blev ett villkor för makten i stadshuset. Om Dennispaketet hade genomförts hade stora delar av problemen varit undanröjda i dag. Fordonstrafiken hade fungerat smidigare, fjärrtågen hade sluppit trängas med de långsamma lokaltågen, kollektivresenärerna hade haft betydligt säkrare och effektivare kommunikationsmedel och framför allt hade vi sluppit larmrapporter i stil med att luften på några av Stockholms gator ligger i EU:s absoluta bottenskikt. Forskare har länge varnat för att luftföroreningar menligt påverkar hälsan hos dem som utsätts. Tyvärr är det priset som de drabbade tvingas betala på grund av helt orimliga krav från "miljövänner". Det intressanta är hur problemet hanteras. I vanlig ordning handlar det inte om att skapa alternativa lösningar utan lösningen är att styra med hjälp av förbud eller extra pålagor. Att höja parkeringsavgifterna för bilar med dubbdäck löser inga problem, möjligen kommer det att vintertid skapa lite mer arbete på bilverkstäder och akutmottagningar på grund av ett ökat antal olyckor med bilar utan dubbar. Visst är det nödvändigt att öka sysselsättningen, men inte med det medlet. Förvisso är vi människor lekbollar för gudarna, men vi borde inte vara det för våra politiska ledare.

MORGAN ANDERSSON