Annorlunda erfarenhet Kreditgivning en befrielse
Det är spännande att möta Ojärs Madzuls-Bajars under en förmiddag i Rigas utkanter. Man får lära sig en del... Han har fått många olika erfarenheter genom årens lopp. Speciellt om man bara tittar lite drygt tolv år tillbaka. På den sovjetiska tiden bestämde myndigheterna vilka maskiner som skulle tilldelas de olika kollektiven. Men han fick en annan erfarenhet också. Inom kollektivet fanns även serviceverkstäder, som hade mycket kunskap. Behövdes en ny axel till en maskin tillverkades också en sådan. I kollektivet fick man lära sig att arbeta med allt, förtydligar han. Sedan tolv år tillbaka, närmare bestämt den 1 april, har han drivit Bauskas Celtnieks. Från början hade han tillgång till fyra ryska kranar och tre bandschaktare. Det var maskinparken. I dag består maskin- parken alltså av 70 enheter. Det är en bred flora av olika maskiner. Precis som det anstår en skicklig entreprenör som kan och vill erbjuda olika tjänster. Under åren har utvecklingen gått från drygt en miljon i omsättning till 56 miljoner för 2004. Allt omräknat till svenska kronor. Men vägen dit har varit lång. Åren 1993 1996 var mycket tuffa. Fick arbeta med eget kapital och det räckte inte särskilt långt. Under dessa år fanns inget utbyggt kreditsystem i Lettland. Egna företagare fick arbeta med eget kapital. Vi fick ett fungerande banksystem för bara fyra till fem år sedan. Möjligheter till leasing kom för 3,5 år sedan och kredit för tre år sedan. Möjligheterna till att få kredit i banker och att maskinleverantörer har kunnat erbjuda leasing har inneburit enorm mycket för många företags vidareutveckling. Inte bara inom vår egen bransch utan för hela näringslivet. Bankernas utlåning är en befrielse. Man ger kredit och byggena kan startas och slutföras. Vi ser mängder av exempel på detta. Vi såg det i Estland för ett år sedan och nu i Lettland. Det byggs och byggs. Vägar har renoverats men är fortfarande i allt för hög grad i dåligt skick. När det var extra svårt att få kredit ställde maskinleverantörer upp. Det var i ett skede enda möjligheten att få sälja en maskin att också kunna erbjuda en finansiering. Ojärs första maskin från väst var en begagnad Bobcat. Jag fick snabbt lära mig hur man handlar med begagnat. Han köpte den maskinen för fyra år sedan. Det framgår alldeles klart under intervjun att han är direkt glad över den kontakt han har med Bobcats försäljare i Lettland och på det sätt som företaget ställde upp för finansiering. Mitt största problem i dag är att få betalt från beställare. Det är en eftersläpning på 60 till 90 dagar. Det tycker jag är oacceptabelt. Det är tur att jag har bra bankkontakter. Detta försvårar mitt arbete att driva företaget. Jag vill ha ett jämnt kassaflöde. Ett annat problem som han klagar mycket över är bristen på reservdelar för lastbilar. Hans kritik gäller inte Volvo eller Scania, utan andra mycket välkända tillverkare av lastbilar. Största problemet på lastbilssidan är att vi kan få vänta två till tre veckor. Skillnaden ligger i att ni i Sverige får reservdelar direkt, här kan det dröja flera veckor. Han är uppenbart mycket missnöjd med den situationen. Företaget har en egen serviceverkstad och kan där byta delar och utföra service. Lite förvånande konstaterar vi att en 25 år gammal rysk lastbil är inne för helrenovering. När vi ändå är inne på missnöjessidan konstaterar också Ojärs att man i Lettland har svårt att få kunniga maskinförare. Det är ett generellt problem. Problemet är att vi inte, som ni i Sverige, har en fungerande utbildning av maskinförare. Det är en tuff situation för oss att inte ha tillgång till utbildade förare.Ojärs har sina favoriter. Helst skulle han vilja köra Caterpillar, men någonting där har hängt upp sig. Det får Caterpillar göra upp. Han handlar i dag med Case, New Holland, Bobcat och Liebherr. Det är hans fyra toppfavoriter. Han har mycket åsikter. När vi, som svenskar, frågar om Volvo får vi svaret att Volvo är för dyra och att ingen Volvosäljare hittills har visat upp sig på kontoret och presenterat produkt- programmet. Han hyllar Bobcat, de ställde upp i en knivig situation, det glömmer han inte. Sedan ställer han sig frågande om vad som händer inom CNH. Ena året är det Fiat-Hitachi, nästa Fiat-Kobelco och sedan New Holland. Det är inte bra för begagnatpriserna. Eller som han själv uttryckte sig: Det dumpar priserna! Han skulle väldigt gärna vilja köpa en mobilkran. Det är han i behov av. Tyvärr kostar en sådan för mycket! Han planerar nya inköp. Närmast står investeringar i en Kobelco och en Manitou. Ojärs är mycket glad i den Manitou som just i dessa dagar arbetar vid en nybyggnad av ett byggvaruhus i utkanten på Riga. Den har arbete varje dag och kan utföra många olika arbetsuppgifter. Det säger väl det mesta. Utvecklingssteg Nästa utvecklingssteg i hans företags verksamhet är att komma in på demolering och återvinning. Jag har en maskin, Liebherr, men inga rivningsredskap. Han demonstrerar detta genom att under Liebherrbroschyren visa upp en rad olika broschyrer med rivningsredskap. Ojärs vill vara med när rivningsvågen sätter igång på allvar. Just nu är det mycket bygg-och anläggningsjobb. Han är underentreprenör till NCC och Peab. Som exempel kan nämnas att han var med och byggde Stockmanns nya varuhus i Riga och bygger nu ett nytt byggvaruhus. Flera konkurrenter är fokuserade på att utföra ett bra jobb. Konkurrensen har skärpts och det gäller att utföra arbetena så snabbt och så bra som möjligt!
Text och foto:
Göran Bergstrand