Problemet med odetonerat sprängmedel och ofrivilliga detonationer fortsätter att riskera människors liv. I förra numret tog Entreprenad upp problemet efter att ha besökt Bergsprängardagarna där frågan diskuterades alla var överens men ingen lösning finns i dagsläget. Maskinentreprenörerna och Bergsprängningsentreprenörernas förening har bestämt sig för att agera. En checklista för att undvika olyckor är utgiven och man är överens om att inblandade parter måste förstå riskerna med odetonerat sprängmedel. Samtidigt vill Arbetsmiljöverket ha in fler rapporter så att man utifrån dragna slutsatser kan agera. Allt medan entreprenörer dagligen utsätts för risken att dö på sin arbetsplats. Det som inte får hända har nu hänt igen. Det är en skakad Nils-Erik Pohjanen som berättar vad som hände för Entreprenad. Det var på morgonen en onsdag för två veckor sedan. Jag knackade skut för Vägverket längs med Botniabanan nära Husum, hade bara tre stenar kvar. Sekunden efter var det blod överallt och jag såg bara gallret framför mig, fyllt med grus, berättar Nils-Erik Pohjanen som fick sy ansiktet med fyrtio stygn. Maskinen är en Hitachi 285 från 1999. Med sin välvda framruta hade Nils-Erik Pohjanen inte någon möjlighet att montera dit en plexiglasruta utan använde istället ett galler som han svetsat dit själv. Gallret kom in genom framrutan på maskinen och la sig över mig, inte en enda ruta fanns kvar på maskinen till och med takluckan var bortblåst. Jag hade sådan tur att maskinen vid min sida precis hade flyttat en bit bort. Det var även dumprar i närheten med folk som hjälpte mig tills ambulansen kom och tog mig till sjukhuset i Örnsköldsvik, berättar han.Maskinen som är så gott som urblåst drabbades även av oljeläckage vid bomroten och är nu transporterad till Härnösands maskincenter. Nils-Erik Pohjanen vet inte vad han får för stilleståndet. Just nu vet han inte så mycket mer än att han inte har någon maskin längre. Att få rätt skydd i en grävmaskinshytt är fortfarande ett problem. Det har det varit länge. Plexiglasen blir lätt repiga och sen ska de hållas isfria med värme under vintern. Ytterligare ett problem är att de dessutom måste vara så breda att pansarglaset inte trycks in i hytten som skedde i mitt fall. Det finns ingen smidig lösning i dag jag hade maximal tur, så är det bara. Det finns helt enkelt ingen bra utrustning att få tag på i dag, bara en massa egna hempatent, säger Nils-Erik Pohjanen som efterlyser en fungerande och säker produkt. Problemet är att samtidigt som maskinföraren vill ha uppsikt över omgivningen måste han eller hon skydda sig mot det som man vill se genom rutan en ekvation som inte går ihop. Ju mer gummimattor som hängs upp som skydd mot stenskott ju sämre blir sikten. Lars Rönström sitter som ansvarig för frågor rörande teknik-, utbildning- och arbetsmiljö på Maskinentreprenörernas förbund och har tagit upp problemet med Bergsprängningsentreprenörernas förening. Frågan är tyvärr fortfarande i sin linda och det tar nog ett tag innan det händer något, säger han. Vad som ska rädda Sveriges gräv- maskinister från att bli allvarligt skadade till dess att frågan är löst återstår att se. När Entreprenad ringer upp Arbetsmiljösektionen i Umeå har man precis avslutat ett möte i frågan där även Stig Adolfsson deltog som ansvarig för bergarbete på Arbetsmiljöverket. Vad som bestämdes var inte klart innan denna tidnings pressläggning men vi lär få tillfälle att återkomma. Nils-Erik Pohjanen hoppas på tillverkarna. Det måste finnas någon tillverkare som vaknar upp. Så att vi får en lösning på problemet innan någon dör.

Klas Ringdahl

Till senaste nytt