Nordens största gasledning tar plats
Känn på ordet gaslykta. Ser du Fred Flinta med en träpåk i handen eller möjligtvis familjen Hedenhös ridandes på en mammut är du inte ensam. Sanningen är den att för knappt 65 år sedan släcktes den sista gaslyktan i en förort utanför Stockholm efter att ha införts i mitten av 1800-talet. Som mest var gaslyktorna 900 stycken. Under samma period byggdes det första gasverket som snart blev utdömt med krav på större anläggningar. Valet föll på ett område där norska plaströr nu läggs ner i marken Hjorthagen intill Husarviken. Gasverksområdet är i stora delar byggt efter arkitekten Ferdinand Bobergs ritningar. Gasklockor, kolhus, reningshus, verkstäder, lagerlokaler och kontor. Det mesta i rött tegel med en fascinerande detaljrikedom. Ett kulturmärkt område som för alltid kommer att vara värt ett besök. Från början användes kol som material men denna försvann ur gastillverkningen när man under 70-talet började använda spaltgasverk med lättbensin som råvara. Innan dess producerades det förutom gas även koks, stenkolstjära, grafit och ammoniaksulfat i Hjorthagen vilket är anledningen till att marken renas från kreosot när nu området beslöjas med bostäder. Gasnätet i området rustas också upp samtidigt som Fortum planerar en ny underjordisk anläggning för produktion av gas baserad på flytande naturgas. Detta för att långsiktigt säkra och utveckla leveranserna av gas till Stockholmsborna. Driftstart är planerad till hösten 2007.En av tre inblandade entreprenörer i samband med rörarbetet är PBD Entreprenad & Bygg med arbetsledaren Janne Johansson i spetsen. Företaget har femtio enheter med 25 anställda och har den kompetens som krävs för arbete med gasläckor. De är ett av tre företag som har ramavtal med energiföretaget Fortum och rycker ut för att gräva när det läcker någonstans i Stockholm. Det har vi gjort i snart tio år. De äldsta gjutjärnsrören är från 1853 och skarvarna som är blytätade och drevade är känsliga för sättningar och vibrationer i marken, berättar Janne Johansson när han skjutsar runt Entreprenad på platsen. I dag slipper man detta problem eftersom plaströren varken drevas eller tätas med bly. I stället använder man två olika metoder beroende på storlek. Vid små rör trycks rörändarna först ihop från varsitt håll mot en pingisracksliknande platta. Nu är det varken Butterflygummi eller Stellan Bengtssons egen modell utan ett olimmat rack med en stomme som är varmare än en OS-spelande Waldner. När stommen tagits bort pressas rörändarna ihop och smälter samman.Denna variant används när rekordrören på 630 millimeter fogas samman. Här träs en brödrostliknande muff över rörändarna som när ström kopplas till muffen smälter samman av värmen. Ett sätt som är betydligt dyrare än det första. I samband med att det befintliga spaltgasverket avvecklas kommer även två gasklockor som inte är kulturmärkta att rivas. Ett jobb som ingår i PBD:s entreprenad. Rivningen av gasklockorna ligger ett bra tag framåt i tiden men rördragningen beräknas vara klar efter sommaren. Vi har också specialiserat oss på demolering även om det inte är så mycket sådana arbeten just nu, säger Janne Johansson.Markku Haaparanta är projektledare på Fortum Värme som är samägt med Stockholms stad. Han berättar att upprustningen av gasnätet nu har tagit fart sedan Fortum beslutat att satsa på gas. Förr om åren hade vi drygt en läcka om dagen men i takt med att vi plockar bort delar som inte används och rustar upp de äldsta befintliga delarna av gasnätet har läckorna minskat avsevärt. Till runt hälften, säger han. Ledningarna rustas upp i en takt på ungefär 1,5 mil per år. Ett gasnät som likt små kranskärl letar sig fram under marken utifrån Stockholms närförorter in under broar och längs med tunnelbanespår. Når staden för att slutligen ta sig genom den numera plastbeklädda aortan och sluta i en rivningshotad gasklocka.
Klas Ringdahl