Det var inte utan anledning som ämnet togs upp när Bergutbildarna och Bergsprängningsentreprenörernas förening (BEF) för åttonde gången anordnade Bergsprängardagar i början av året. Varje olycka som inträffar vid lastning av krossmassor, skutknackning eller krossverksamhet med sprängmedelsrester som detonerar är självklart en för mycket. Det får inte hända någon dödsolycka, poängterade Michael Hermansson från Bergutbildarna i sitt anförande. Han var tillsammans med BEF: s vd Roland Netterlind överens om att branschen för tillfället upplever en intensiv period med många intressanta och komplicerade anläggningsprojekt samtidigt som uttaget ur bergtäkterna ökar. Sysselsättningen inom bergbranschen ser mycket bra ut de närmaste fem till tio åren och något vi kan vara säkra på är att överallt hittar man berg, sade Roland Netterlind med projekt som Botniabanan, Mälartunneln, Norra länken och Norrortsleden i åtanke. Men det innebär också att många problem aktualiseras när det gäller kvalitet och säkerhet. Stora mängder sprängt berg leder tyvärr också till stora mängder påträffade sprängmedelsrester och odetonerat sprängmedel, så kallade dolor. Per Svensson sitter i Maskinentreprenörernas (ME: s) förbundsstyrelse och är en av dem som anser att pansarglas borde vara lagkrav på grävmaskiner som jobbar med sprängmassor dagligen. Det handlar om grävmaskinisternas hälsa smäller det så klarar man sig. Det är viktigt att ME får ut det här budskapet. Det är inget att blunda för. Jag kan tänka mig ett regelverk eller en utbildning över en dag. I framtiden hoppas jag att vi får ett lagkrav från Arbetsmiljöverket men till dess behövs det anvisningar från förbundet. Det är vi som är störst och har styrkan att nå ut när vi kommer överens. Per Svensson är medveten om att det är många frågor som är obesvarade men vill lyfta punkten från skrivbordet innan något allvarligare sker. Steg ett är att eliminera personskador sen måste vi gå vidare och titta på varför det finns mer odetonerat sprängmedel kvar i dag än tidigare. Vad jag är ute efter är ett regelverk. I dag tror en del grävmaskinister att faran är över så länge berget är sprängt och vissa vet inte heller hur odetonerat sprängmedel ser ut. Det är rimligt att kräva en dags utbildning om hur produkterna ser ut vad som är farligt och inte. Det ska ligga i grävmaskinistens eget ansvar, säger Per Svensson. När frågan diskuterades på Bergsprängardagarna insåg man som åhörare att det finns brister bland samtliga berörda parter. En stor del av lösningen är samarbete vilket är en av anledningarna till att ME nu har tagit upp frågan för diskussion. Utbildning och hanteringen av sprängmedelsrester är bristande faktorer men under Bergsprängar- dagarna nämndes också kraftigare maskiner, ökad arbetstakt och att fastlagda rutiner inte följs som de ska. Handlingarna kommer inte ut till entreprenörerna, sprängarbasen får inte ta del av handlingarna vilket leder till att grävmaskinisten inte vet vad han har för ansvar på arbetsplatsen.Sprängarbasen är den som har ansvar att kontrollera om det finns odetonerade sprängämnen efter sprängningen. I praktiken är det dock helt omöjligt att kunna garantera att det inte finns några odetonerade sprängämnen kvar i en hög med sprängsten. Just därför är det oerhört viktigt att samtliga aktörer som grävmaskinister, lastmaskinsförare, skutknackare, krosspersonal och arbetsledare är medvetna om detta och har kännedom om vilka åtgärder som ska vidtas om odetonerat sprängämne påträffas, poängterade BEF: s vd Roland Netterlind Anders Rödin driver Anders R Schakt och är en av de grävmaskinister som är utsatta under losshållning av sprängmassor. Jag har aldrig varit med om något tillbud. Däremot har jag en kollega som skadade benet när det flög in en sten i hytten genom rutan, säger han. Anders Rödin tycker han får tillräckligt med information av sprängarna på arbetsplatsen. Själv har han en skyddsruta i lexan som han låter sitta kvar när han lastar bergmassor. Jag vet inte om det hjälper men det känns bättre i alla fall. Vill ha in rapporter Stig Adolfsson på Arbetsmiljöverket följer utvecklingen med oro och är rädd för att mörkertalet är stort i en pressad bransch. Först när vi får en samlad bild över problemet har vi möjlighet att agera och för att det ska kunna ske måste vi ha ett underlag. Vi vill ha in rapporter på tillbud som varje arbetsgivare är skyldig att skicka in till oss, säger han. Det är Arbetsmiljöverkets distriktskontor där olyckan inträffar som rapporten ska skickas in till. Tio kontor finns mellan Luleå och Malmö. Botniabanan är ett bra exempel där vi har fått in ett ordentligt underlag från de olyckor som skett. Då kan våra inspektörer konstatera om det är ett fabrikationsfel eller ett hanteringsfel och arbeta vidare därifrån, säger han. Vissa av Arbetsmiljöverkets inspektörer har redan i dag enligt Arbetsmiljölagen tagit beslut om att pansarglas bör användas under de omständigheter som råder. Stig Adolfsson har svårt att se att ett generellt lagkrav för pansarglas skulle vara nödvändigt. Olika sprängmedel är olika känsliga beroende på vad de är baserade på. Där våra inspektörer har befarat att det finns risk för odetonerat sprängmedel har man krävt pansarglas som egentligen är lexan av en viss tjocklek. Vi har även börjat titta på vad man kan göra receptmässigt för att på så vis minska mängden odetonerat sprängmedel. Men än så länge är som sagt vårt underlag otillräckligt. Vi vill ha in fler rapporter. På Bergsprängardagarna manade även sprängmedeltillverkaren Dyno Nobels representant till samarbete för att komma tillrätta med problemet. Jag uppmanar er att ta er i kragen och rapportera in. Får vi inte in rapporter över vad som sker har vi inget att bita i. Vi måste hugga tag i detta från alla håll och se vad det beror på.

Klas Ringdahl

klas.ringdahl@allerbusiness.se

Till senaste nytt