Exploateringskontoret vill se mer återvunnet berg i projekten
Av Stockholmsprojekten slukar berg, samtidigt som andra projekt i samma län producerar berg i massor; en ekvation som borde gå ut på ett både miljövänligt och kostnadseffektivt sätt. Eller?
Mycket av det berg som tas ut till exempel vid tunnelsprängningar transporteras numera bort, det anses inte vara användbart eftersom det innehåller sulfider som skulle kunna orsaka läckage av miljöfarliga metaller.
Allt fler ifrågasätter nu om sulfidförande berg faktiskt innebär en fara för miljön, de frågar sig också om man ersätter en möjlig miljörisk med en mycket större miljörisk – de koldioxidutsläpp som de många och tunga transporterna leder till, och brytning av jungfruligt berg.
Vi vände oss därför till Anders Borgmark, miljöspecialist på Stockholms stads exploateringskontor för att få veta mer.
Hur ser ni på riskerna med sulfidhaltigt berg? Är det så pass farligt att man faktiskt inte bör återanvända mer av det berg som uppkommer i olika stockholmsprojekt?
– Generellt är riskerna med sulfidförande berg små, innan man överhuvudtaget tittade på sulfidinnehåll så har det genom åren återanvänts stora mängder sulfidförande berg i olika projekt. Exploateringskontoret anser att man mycket väl kan använda sulfidförande berg så länge man använder det på rätt sätt, så att man minimerar den vittring av sulfid som leder till bildande av syra och utlakning av metaller. Det kan man till exempel göra genom att använda sulfidförande berg inneslutet i vägkonstruktioner under asfalt, förklarar Anders Borgmark.
Hur ser ni på att mycket av det berg som tas ut till exempel i bygget av nya tunnelbanan, inte kan återanvändas här, utan måste läggas på deponi, så att man i stället måste bryta jungfruligt berg och transportera hit det?
– Exploateringskontoret arbetar tillsammans med Förvaltningen för utbyggd tunnelbana för att så mycket berg som möjligt ska gå att återanvända lokalt. Att lägga berg, som inte med säkerhet kan sägas innebära någon risk, på deponi anser vi är felaktigt och motverkar ett hållbart resursutnyttjande. Det är inte fastställt att berget från Nya tunnelbanan inte kan återanvändas och det pågår flera försök med syfte att kunna bedöma eventuella miljörisker med bergmassorna från Nya tunnelbanan.
Hur ser ni på de ökade miljörisker en restriktivare användning av dessa bergmassor leder till (transporter, nybrytning av berg)?
– Vi arbetar för att minska antalet transporter, öka återanvändning av massor och minska nybrytning av berg (och grus). Att inte kunna återanvända bergmassor på grund av mer eller mindre osäkra antaganden om bergets ”farlighet” är snarast ett exempel på missriktad miljöhänsyn, då man genom att försöka ta bort en mindre och oviss risk orsakar stora utsläpp av koldioxid genom ökade transporter, ökat nyuttag av berg och uppfyllnad av deponier, deponier som behövs för att ta om hand om förorenade massor som innebär en reell risk för vår miljö och hälsa.
Skapar man med detta mer miljöproblem än de man löser?
– Ja, vi anser att det finns en klar risk att man skapar miljöproblem i en hantering där det är oklart om det finns ett problem. I Stockholms län är det i princip vid två platser man har fått problem med sulfidförande bergmassor och det är inte helt utrett om det finns andra faktorer som spelat in vid dessa platser.
Har kommunerna de verktyg som behövs för att hantera denna fråga på ett bra sätt, så att det blir en rimlig avvägning mellan olika risker?
– Det saknas idag gemensamma riktlinjer och verktyg för att kunna göra riskbedömningar och –värderingar. Exploateringskontoret har i sin interna vägledning förslag på hur man ska minimera risk, men denna har ingen vikt när det kommer till tillsynsmyndigheternas bedömning.
Vilka regler lutar ni er emot när det gäller hur svavelhaltigt/sulfidförande berg får hanteras?
– Det finns inga regler för hantering av sulfidförande berg, gränsvärdet i lagen om utvinningsavfall används ofta men det är enbart en definition om berget är sulfidförande eller ej, inte om det är syraproducerande. Dessutom är lagen utformad utifrån gruvindustrins hantering av massor som skiljer sig helt från hur massor hanteras i bygg- och infrastrukturprojekt.
Är det tydligt vilka regler som gäller?
– Eftersom det saknas allmänna riktlinjer för användning av sulfidförande berg så är det otydligt och ett tydligt regelverk skulle vara välkommet.
Är det ”rätt” regler som tillämpas? Om inte – vilka regler borde tillämpas? Behövs det nya/andra regler?
– Det pågår omfattande försök och forskning om sulfidförande berg och de eventuella risker som finns eller kan uppstå vid användande av sådant berg. Flera myndigheter är engagerade i frågan och såväl Trafikverket som Förvaltningen för utbyggd tunnelbana och Stockholms stad bedriver forskningsprojekt med syfte att fördjupa förståelsen avseende sulfidens vittring och utlakning av syra och metaller.
Behövs det en tydlig/tydligare vägledning för hur reglerna ska tillämpas?
– Exploateringskontoret har en intern vägledning för provtagning och klassificering av sulfidförande berg, men en nationell vägledning utgiven av till exempel Naturvårdsverket skulle vara att föredra. En sådan vägledning behöver, förutom provtagning och klassificering, även innehålla riskbedömning och riskvärdering.
Har tillståndsgivningen/hanteringen skärpts eller förändrats på något sätt? Varför/varför inte?Är det i så fall önskvärt eller olyckligt eller helt neutralt?
– Eftersom sulfidförande berg i stort sett inte setts som ett problem tidigare så har situationen skärpts, tidigare har man använt entreprenadberg som en resurs vilket vi vill fortsätta göra, genom att använda sulfidförande berg på sådant sätt att riskerna för miljöpåverkan minimeras. Nu ser vi dock kraftiga inskränkningar i möjligheterna att återanvända entreprenadberg med låga mängder sulfidförande mineral.
Ser ni detta som ett problem? Hur vill ni i så fall att det ska lösas? Vad behöver kommunerna göra? Vad behöver andra göra?
– Det behövs en samlad vägledning som entreprenad- och byggbransch, tillsynsmyndigheter och övriga intressenter kan enas om. Det behövs mer forskning om vilka miljörisker det faktiskt kan innebära vid användande av sulfidförande berg, liksom att den samlade kunskapen sammanställs och också vinner acceptans.
– Vid större bergsschakter ska en utredning utföras av sulfidförekomst liksom en klassificering av bergets potential att producera syra och laka metaller för att säkerställa att men kan hantera och återanvända berget på ett korrekt sätt som minimerar miljö- och klimatpåverkan. Vi som verksamhetsutövare ska kunna visa att vi vet vad vi gör.
Frågan om förekomst av sulfidförande berg ska hanteras balanserat och i det flesta fall utgör sulfidförekomst i berg inte ett problem.
Mer läsning finns!
Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana berättar hur bedömningarna påverkar dem här.
SGU berättar om sulfidberg och masshantering här.
Naturvårdsverket berättar om riskavvägning och behovet av ny kunskap här.