Niklas Bergman varnar för att både miljön och budgeten får lida när tunnelberget inte kan återanvändas fullt ut. Foto: Region Stockholm

Av Ulrika Andersson den 10 september 2024 08:28

Stockholm. Stockholms tunnelbana byggs ut för första gången på många år, totalt tre mil nya spår och 18 stationer ska byggas när linjerna förlängs i flera väderstreck, till det kommer en helt ny depå i Högdalen.

Hela bygget beräknas ta tio år, och är igång på flera platser. Tunnlarna byggs i berg, det sprängs och losshålls så det står härliga till men ändå är frustrationen påtaglig på Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana.

Det här slår undan benen för allt vårt miljöarbete.

– Vi kör bort enorma mängder berg från länet, och måste ta in nytt berg till byggprojekten. Koldioxidutsläppen för det berg som vi måste köra bort är tio gånger högre än för det berg vi kan använda som tidigare – helt i onödan, konstaterar förvaltningschefen Niklas Bergman.

Han är påtagligt irriterad över att det tunnelberg som tidigare kunnat användas och till och med innebära intäkter nu blivit en stor kostnad – inte minst för miljön.

– Vi jagar miljöåtgärder hela tiden men det här slår undan benen för allt vårt miljöarbete – 90 procent av Stockholmsberget innehåller sulfider, ska vi kasta allt det på soptippen?

Frågan är om vi ens kan bygga klart tunnelbanan om det här fortsätter och vi inte får in mer pengar.

Rent ekonomiskt är det också en tung börda.

– Vi blöder pengar, det här kostar tio miljoner kronor extra i månaden och under det senaste dryga året har bara transporterna kostat oss 600 miljoner.

– Räknar vi på hela gula linjen blir det två miljarder till, det är otroligt mycket pengar – pengar som vi inte har, frågan är om vi ens kan bygga klart tunnelbanan om det här fortsätter och vi inte får in mer pengar, säger Niklas Bergman, som noterar att en sådan nota i slutänden skulle hamna hos skattebetalarna.

Tunnelbanebygget ger upphov till enorma volymer berg samtidigt som Stockholmsprojekten skriker efter just berg.

Nya tunnelbanan byggs i berget, här ser vi plattformen på Blå linje vid Gullmarsplan. Foto: Region Stockholm

– Under en tioårsperiod kommer vi att producera 16 miljoner ton, behovet av berg under samma period är 200 miljoner. Vi skulle kunna stå för åtta procent av det, att då behöva losshålla jungfruligt berg är mycket frustrerande, säger Niklas Bergman.

Hittills är det en majoritet av det utsprängda tunnelberget som dömts ut.

– I Högdalendepån är det 50 procent som vi inte fått använda och i Nacka 20-30 procent.

Han ser Järfälla kommun som ett föredöme i sammanhanget.

– I Barkarby har vi faktiskt kunnat använda 100 procent.

När tunnelbanan dras ut till Barkarby ska kommunen bygga 14 000 bostäder, det behövs även vägar, grundläggning och allmän infrastruktur.

Kommunen gjorde det därför möjligt för tunnelbanebyggarna att få avsättning för de utsprängda massorna på plats.

– De har planerat för masshanteringsanläggningar och vi behöver normalt inte köra iväg massorna mer än ett par kilometer. Så var det överallt innan den här cirkusen drog igång, säger Niklas Bergman.

Vad är det då för cirkus han pratar om? Niklas Bergman förklarar att det under de senaste åren blivit allt svårare att få använda tunnelberg i Stockholms län eftersom berggrunden just här ofta innehåller sulfider, något som i dag får tillståndsgivarna att vara på sin vakt.

– Numera får våra entreprenörer som krossar och säljer berget allt svårare att få tillstånd att hantera dessa massor, de åläggs en massa restriktioner som gör att vi inte kan få avsättning för berget – och måste kasta det på soptippen.

Tunnelberget, som under en period har klassats som avfall av svenska myndigheter är efter en EU-dom lite enklare att hantera och får användas om det uppfyller vissa krav.

Niklas Bergman anser att stockholmsberget lätt checkar av alla boxarna.

Hela Stockholm är byggt på tunnelberg utan att man kunnat konstatera några miljöproblem.

– Behovet av materialet är stort och det finns alltså avsättning för det, det har tagits fram i en produktionsprocess, det bearbetas på ett industriellt sätt och det innebär ingen miljöfara.

Alla är kanske inte lika övertygade om att miljökravet alltid uppfylls, men Niklas Bergman ser inga bevis för några miljörisker.

– Tidigare kunde vi använda berget 100 procent cirkulärt, hela Stockholm är byggt på tunnelberg utan att man kunnat konstatera några miljöproblem, det vi ser är ju att försurningen i Stockholm faktiskt minskat, trots att vi bara bygger mer och mer.

Tunnelbanebygget ger upphov till stora mängder utsprängt berg. Bilden är tagen när det skrotas i Barkarby. Foto: Region Stockholm

Tunnelmynning  vid det som ska bli linje till Barkarby. Foto: Region Stockholm / MBP

Han håller med om att miljön måste värnas, men anser att syftet motverkas när jungfruligt berg måste tas ut och bra berg köras bort.

– Det här skapar mer miljöproblem än det löser, vi ser också att flera projekt läggs ner för att det ”finns sulfid i berget”. Det är helt rätt att vara försiktig men i det här fallet blir det orimligt.

Niklas Bergman misstänker att många av tillståndsgivarna, i brist på relevanta regler för berget i Stockholm, stödjer sig på reglerna som gäller för avfall från gruvor, där helt andra förutsättningar råder.

– Där har de enorma högar av finmalet material, det är en helt annan sak.

Frågan får dessutom olika svar på olika ställen, noterar han.

– Kommunernas tillsynsenheter har inte mycket att hålla sig i och därför vet vi aldrig vad som väntar, det borde inte ligga på en enskild handläggare eller kommun att lista ut vad som krävs och vi ser att de ofta blir alldeles för hårda i sin bedömning.

Niklas Bergman hänvisar också till en färsk lägesbeskrivning gjord av Miljö- och samhällsbyggnadsrådet, där representanter för bland annat Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana, Trafikverket, länsstyrelsen och olika stockholmskommuner ingår.

Där slår man fast att behovet av bergmaterial är stort i Stockholm, att det råder brist på relevanta vägledningar, att sådana behövs, att regelverkets tillämpning blivit allt försiktigare och att detta påverkar verksamheterna negativt.

Att låta undersöka berget noggrannare, för att eventuellt kunna friskriva större områden löser inte de akuta problemen, anser han.

– Visst skulle vi kunna ägna 20 år åt att kartera berget men vad ger det? Vi karterar berget extremt mycket och tar tusentals prover på våra projekt, men det hjälper inte den här situationen.

De här restriktionerna behövs inte – varför ska man dela ut en besk medicin när patienten inte ens är sjuk?

Faktum är att Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana gjort mer än så. I snart två år har man, tillsammans med bland annat länsstyrelsen, Luleå tekniska högskola, Trafikverket och SGU, genomfört storskaliga försök där man lagt tunnelberg på hög och sedan utsatt massorna för olika tester.

– Vi har inte kunnat se att det skett någon lakning alls, trots att berget haft sulfidhalter på 0,2-1,5 procent, säger Niklas Bergman.

Testerna görs för att få mer kunskap i frågan och lindra den oro som finns genom att om möjligt kunna bevisa att tunnelberget inte är farligt, förklarar han.

– De här restriktionerna behövs inte – varför ska man dela ut en besk medicin när patienten inte ens är sjuk?

Är det verkligen rimligt att använda svavelhaltigt berg rakt av? Niklas Bergman svävar inte på målet.

– Vi anser att det faktiskt inte behövs några restriktioner alls, och om det nu behövs måste det åtminstone finnas en tydlig vägledning så att frågan behandlas på samma sätt överallt.

– Visst ska vi vara försiktiga men vi ska vara rimligt försiktiga, besluten måste grundas på relevanta fakta, inte att något är ”farligt” utan bevis.

Han hoppas att myndigheterna kan tänka om och hyser visst hopp.

– Vi är optimistiska, kunskapen ökar och vi ser att både länsstyrelsen i Stockholm, Stockholms kommun, Storstockholm med alla stockholmskommuner, och Trafikverket tagit stora steg.

Som offentlig beställare vill jag se en fungerande masshanteringsmarknad. Vi kan inte fortsätta att lägga krokben för oss själva.

Tidsfaktorn oroar honom dock.

– Det kommer att ta tid att få fram en vägledning för hur detta ska hanteras, vi vill att det fram till dess ska vara möjligt att hantera berget på ett rimligt sätt.

Även bergmaterialbranschen borde kanske ryta till lite, funderar Niklas Bergman som uppmanar alla att ifrågasätta mer.

– Som offentlig beställare vill jag se en fungerande masshanteringsmarknad. Vi kan inte fortsätta att lägga krokben för oss själva.

Mer läsning finns!

Exploateringskontoret i Stockholms stad berättar hur de ser på saken här.

SGU berättar om sulfidberg och masshantering här.

Naturvårdsverket berättar om riskavvägning och behovet av ny kunskap här.